Modeblogg

Idag var jag smärtsamt nära att börja modeblogga. Jag har alltid shorts på mig inomhus (året runt), men nu var jag tvungen att sätta på mig några skor för att gå ner och öppna porten. Närmast tillhands låg mina svarta halvtunna skor. Jag tänkte självklart ”det här är dagens outfit” när jag gick nedför trapporna med oknutna skor.

Den mixen blev förmodligen ingenting som vanligtvis skulle dyka upp i en klassisk modeblogg, så jag känner mig ganska säker på att jag inte kommer bli nedringd av Sofi Fahrman i morgon bitti.

Andra bloggar om: mode, dagens outfit.

Absurt åtal

Alltså, va?

Efter att ha beslagtagit hundratals prylar och analyserat dem i ett och ett halvt år, så är ”tjugo fall av musik, nio fall av filmer och fyra fall av datorspel” det bästa de kunde hitta på? Inget av det låg dessutom på TPB’s egna datorer, och samma information om var dessa filer går att hämta finns även hos Google.

Intressant också att trots att direkta brott mot upphovsrätten ger i storleksordningen 80 dagsböter för ungefär samma mängd saker, men för den mesigare ”medhjälp till brott mot upphovsrättslagen” så krävs plötsligt 1,2 miljoner. Som dessutom ska betalas till staten, vad nu de har med mediabranschens oförmåga att skapa fungerande affärsmodeller att göra.

Det sista, ”Han vill också ta deras datorer”, visar ännu mer hur tramsigt det här är. Lite ”du får ingen efterrätt idag” ungefär.

Nog för att jag hade väntat mig ett antiklimax, men det här var ju direkt patetiskt. Ingen koll. Inga proportioner. Bara trams.

Länkar: DN, SvD, IDG.

Andra bloggar intressant om: fildelning, the pirate bay, håkan roswall, upphovsrätt.

Parlino

Alltså, jag måste fråga en sak.

Du sitter och ser på en bra tv-serie eller en schysst film, och har det allmänt bra. Plötsligt avbryts allting, och istället dyker det upp en massa gula plasttomtar med vidrig syntetröst i rutan. De har dialoger som ”Bli kund hos Parlino du också” – ”Nej, jag vill inte”.

Vad i hela fridens namn får dig då att tycka ”Jo, de där Parlino verkar ju ha väldigt bra täckning, en kundtjänst som har koll på läget, och bra priser och villkor. Jag bestämmer mig för att ge dem en hundralapp eller två i månaden”?

Jag förstår liksom inte. Hur kommer man från fula tomtar till att bli kund, när det finns så många andra alternativ?

Andra bloggar om: reklam, mobiltelefoni.

Vaddå ”mitt och ditt”?

Aftonbladet har råkat publicera en konstig sak om ”Mitt och Ditt”. Jaha, så fildelningsdebatten handlar om det?

Ok, då analyserar vi det lite grand.

Både musikbranschen och filmbranschen pratar om att de säljer saker, någonting som är vanligt när det gäller ägande. Jag kan köpa saker jag vill ha, och sälja saker jag inte vill ha (eller har skapat och vill tjäna pengar på). Ändå uppfyller de knappt ett enda villkor som gäller vid alla andra försäljningar.

Plastbitar med musik och film kan jag förvisso sälja till någon annan, det är sant. Å andra sidan är det en av de saker som de flera gånger har velat förbjuda av olika anledningar. Musik och film som köps via nätet kan absolut inte säljas vidare.

Många CD-skivor går inte att spela i vissa CD-spelare. Filmer kan bara spelas upp i vissa länder. I enstaka fall för de filer man köper på nätet, men absolut inte för plastbitar, finns någon garanti. Trots allt tjat om att det bara ska gå att spela upp sakerna i en apparat i taget, så får man inte en ny skiva till självkostnadspris (5 spänn, kanske) om de går sönder. Om det nu var innehållet som var så värdefullt, så skulle ju en sådan sak inte innebära några problem så länge som man kan visa upp den trasiga skivan.

Alla andra saker kan jag plocka isär, ändra på och använda för att bygga någonting nytt, som jag sedan kan sälja. Inte heller detta går med film och musik.

Plastbitarna och nedladdat material har alltså helt olika villkor, men ändå så ska de ha exakt samma pris. Villkoren har i sin tur inte det minsta med vanliga köp att göra.

Det mediabranschen snarast menar när det pratar om mitt är upphovsrättsinnehavarens (vilket förmodligen inte är upphovsmannen själv) rätt att bestämma en massa saker om när, var och hur jag får lyssna på den där låten eller titta på den där filmen. De vill få bestämma hur många som ska få titta på filmen, och vem som ska äga lokalen där låten spelas. De vill bestämma vilket märke det ska vara på min musikspelare, och i vilka länder jag ska få befinna mig i. De vill dessutom kunna bestämma hur många datorer jag får ha hemma, och vilka operativsystem de ska använda. Bara för att jag har kommit i kontakt med något av deras verk, ska de ha rätt att bestämma massor med andra saker i mitt liv.

Det låter mest som cancer, och sådant är nog de flesta överens om vad man ska göra med.

Debatten om fildelning av upphovsrättsskyddat material och rätten till ett privatliv över internet, har därför inte det minsta med ”mitt och ditt” att göra. De närmaste man kan komma är respekten för den ideella upphovsrätten, dvs rätten att stå som skapare. Den är det ingen som vill minska, snarare tvärtom.

Andra bloggar intressant om: fildelning, upphovsrätt.

Lycka till

Jag fick massor av sidvisningar från folk som sökte på Per Sundin i går, som jag inte riktigt förstod. Nu visade det sig idag att han tydligen hade bytt jobb till att bli chef på Universal Music istället för Sony BMG. Intervjun avslutas med att han säger ”Det verkar som om opinionen på något sätt börjat svänga”, varför jag känner att jag vill önska honom lycka till med hans jobb att få folk att köpa plastbitar igen.

När jag nu ändå känner mig givmild med lyckönskningar vill jag även ge en till Håkan Roswall, så att han hittar någonting att åtala för i morgon som är vassare än ”anstiftan till medhjälp till att tala om på vilken dator det kanske finns en kopia av Per Gessles senaste singel”.

Slutligen vill jag önska mig själv lycka till i mitt projekt att få en natt i sängen med Jessica Alba. Det känns ungefär lika sannolikt.

Andra bloggar om: fildelning, per sundin, sony bmg, universal music, jessica alba, håkan roswall.

Blåst

Om man nu inte får säga att Carola är blåst (vilket hon ju är), och Liza Marklund är ”Litteraturens Carola”, är det då förbjudet att säga att Liza inte verkar ha alla hästar hemma? Att hissen inte verkar gå ända upp? Att ljuset är tänt, men ingen verkar vara hemma?

Får man skriftliga varningar för sådant också?

Andra bloggar om: carola, liza marklund, gert fylking.

Java från C

Jay me!

Med lite pill så har jag nu ett litet skelett för att prata med Java från ett C-program. Inte supersvårt, men inte helt uppenbart heller för att få till allting korrekt. Nu är det bara att hoppas att minneshanteringen är enklare att få rätt än när man pratar med Ruby, för den kopplingen var inte alls kul.

Var gör man inte för att ens kära kunder ska slippa skriva C själva. 🙂

Andra bloggar om: programmering, java, c, jni.

Intellektuellt perspektiv

Kul att läsa ett lite mer intellektuellt perspektiv på fildelningsdebatten än ”klart alla artister ska ha betalt i 70 år efter sin död”, så att inte Piratpartiet är så ensamna om den synen. Sedan är det som första kommentaren där säger, viktigare än så. Frågan är snarast mellan privatliv och demokrati på ena sidan och total övervakning på andra sidan.

Det viktiga med dagens dom är väldigt enkelt, och det är att alla kommer ihåg en sak: Vi måste ingenting. Så det så.

Sedan är frågan om man inte kan komma förbi tjatet om att ”om vi legaliserar fildelning så får vi inte leka med de andra barnen i EU”, genom samma skillnad mellan ”legalisering” och ”avkriminalisering” som Isabella Lund förespråkar för prostitution. Som jag har förstått det så innebär det lite grand att man helt enkelt struntar i det, precis som jag var tvungen att strunta i killen som doppade sina sushibitar i misosoppan istället för sojan. Bara för att jag skulle vilja att det var olagligt, så behöver det ju inte vara det.

Andra bloggar om: fildelning, övervakning, upphovsrätt.

Huvudroll

För ett tag sedan läste jag att den som egentligen har huvudrollen i en film, är personen som förändras mest. Mentalt alltså, inte att de dör eller nåt sånt. Sedan om de blir klokare, bittrare, eller något annat spelar ingen större roll. Skolexemplet är Tom Cruise i Rain Man.

Problemet är att med den informationen i huvudet, blir massor med filmer astrista, eftersom de helt enkelt inte har någon huvudperson. Det kanske händer saker, men eftersom ingen i filmen påverkas av det, har jag svårt att bli påverkad själv. Alltså sitter man där efteråt, tycker ”Jaha”, och går och gör något annat.

Som med två av de filmer som går just nu, t.ex.

Andra bloggar om: film, i am legend, national treasure.

Tycker om

Jag tycker verkligen inte om personer som gör illa folk som jag tycker om.

Speciellt inte när det i stort sett bara är på grund av ren egoism och elakhet.