Sia Chilichoklad

Eftersom jag både gillar glass och dras som en magnet till det mesta som involverar chili och choklad, var det inte praktiskt möjligt att låta bli att köpa en av Sias nyheter på halvlitersfronten. Det var ett misstag.

Jag kan äta koreansk kimchi utan att blinka. När jag äter på thailändska restauranger brukar det vara de rätter med flest styrkeblippar som är godast, speciellt om jag ber dem att göra den riktigt stark och inte svenskmesigfierat. Det brukar ta ett dussin återbesök med kommentaren ”gott, men jag bad om thailändsk styrka” innan de förstår att jag menar allvar. På Hot Wok Café fungerade ”jag vill gråta” för att få ordning på det hela. Jag gör glatt såser på Habanero och Bhut Jolokia. Chili och jag är kompisar.

Jag klarade en och en halv liten dessertsked av den här glassen, sedan höll min mun på att brinna upp. Det måste vara någonting i kakaon som skickar upp chilistyrkan i stratosfären, för det fungerar verkligen inte. Det ska ju vara en klassisk kombination från aztekernas dagar, men det hjälper inte.

Inte har Häagen-Dazs tagit tillbaka passions/mangoglassen heller.

Andra bloggar om: glass, sia, chilichoklad, chili, choklad.

Annons

Kolhydrater

Samtidigt som jag läste att Ister hade förseglat sin bantningspakt med lite choklad, bestämde jag mig för att göra något åt min egen vikt och midjemått. De är inte riktigt där jag vill att de ska vara. Eller så har någon tvättat mina byxor på för hög temperatur, för de passar inte längre. Jag tror inte att jag är gravid.

Själv tänkte jag prova den minst sagt omskrivna versionen att skära ner på kolhydrater som ris och potatis och dra upp mängden sallad, och se vad som händer. Middagen gick bra, så för att fira tog jag en bit citronfromagetårta som råkade befinna sig på balkongen. Det var varken ris eller potatis i den, så jag såg inget fel med det.

Andra bloggar om: bantning, kolhydrater, choklad.

Chokladburgare

Seriöst, vad är det för fel på mig?

Jag har ganska länge vetat att choklad fungerar ypperligt i alla möjliga maträtter. Så passar den också extra bra med maträtter med lite chili i, vilket annars är en ganska svår kombination att få rätt. God, men svår.

Idag gjorde jag hamburgare, vilka förvisso mest påminner om stora pannbiffar, som dessutom brukar serveras med klyftpotatis istället för bröd och lite annat som egentligen inte hör dit. Inom Shorinjikempo (choklad och kempo i samma inlägg!) pratar man om tre nivåer av kunskap: följ, bryt och lämna. Jag ser det helt enkelt som att jag har nått ”lämna”-stadiet.

Så varför har det dröjt ända tills idag, dessutom till när jag redan har lagt dem i stekpannan, att det uppenbara nästa steget i utvecklingen är att slänga i en näva chokladpellets i köttfärsen? Det fungerar alldeles ypperligt i chili con carne, och eftersom det är ganska många chilibaserade saker i mina burgare är skillnaden mellan de två rätterna inte så stor.

Lyckligtvis har vi gott om köttfärs i frysen. Jag måste bara se till att blanda ihop dem medan de andra här hemma är upptagna med annat. Vi kan uttrycka det så här. Nivån på experimentviljan i köket, framför allt viljan att ha choklad i allting som ska ätas, är på något sätt högre hos vissa och lite lägre hos vissa.

Andra bloggar om: choklad, mat, hamburgare.

Frukost

Att äta chokladscones med hallonsylt till frukost klockan halv ett kan härmed kategoriseras som att det ”fungerar bra”. Utifall att någon undrade.

Man måste ju prova, annars lär man sig ingenting.

Andra bloggar om: choklad.

Silikon äger

Häromdagen köpte Ullis muffinsformar i silikon, ungefär som de här. Jag är inte helt förtjust i muffins, eftersom de ofta blir ganska torra. Istället tog jag ett recept på normal kladdkaka och hällde i. Det var inte så lätt att få så små kakor krämiga i mitten, men det gjorde ingenting. Med tillräckligt mycket choklad i så blev de goda ändå.

Andra bloggar om: choklad.

Bilder från Chokladfestivalen

Det blev lite shopping i går.

Dels lite Laphroigh-praliner, naturligtvis.

Lika självklara var havtornspralinerna med havtornsmarmelad i mitten.

Sedan fanns fler sorter hos just den tillverkaren, men även jag har gränser för en chokladbudget.

Steffo invigde, tillsammans med landshövding Björn Eriksson, som fortfarande skulle klara sig utan en mikrofon, samt en kvinna som Steffo raskt och enhälligt utsåg till ”publikens representant”, varvid alla tre skålade i champagne.

Något för sushiälskare?

Om man gillar whisky så vet man vad Mackmyra är. Däremot var det inte så många som fick tag på någon, så då får man trösta sig med de här pralinerna istället.

Första året så hade de sådana där 20-literns vattenbehållare i hela lokalen, så man kunde skölja ur munnen vid behov. I år sålde de vatten på flaska för 15 spänn styck. Bu bu bu.

Vilket år som helst ska jag investera i en blixt som kommer överens med min kamera. *morr*

Andra bloggar om: choklad, chokladfestival, havtorn, praliner, linköping, whisky, mackmyra.

Chokladfestival

Efter att ha missat avfarten från E4’n så att jag fick åka till Mjölby och vända, kom jag äntligen fram till brorsan i Linköping. Vi hade haft funderingar på att jag skulle få våldgästa hans aikidoklubb, men Mjölby satte stopp för det. Inget fel med Mjölby, men det är lagom kul att behöva köra 10 minuter (eller 5, beroende på hur olaglig man vill vara) på motorväg innan man hittar någonstans där man kan vända.

Nu bär det strax iväg mot centrum, så får vi se vilka utställare som finns på plats i år. Nespresso får ju gärna vara tillbaka, till exempel. Inte för att jag dricker kaffe längre, men deras espresso är så god att jag klassificerar den som godis.

Precis som förra året så glömde jag min inträdesbiljett hemma. Då fick Ullis ta kort på den med sin mobil och skicka som mms till mig, och charmigt nog så godtogs de bilderna. Det är bara att hoppas att de är lika snälla i år.

Nyttigt efter träning

Efter ett hårt pass Shorinjikempo behöver man fylla på med kolhydrater och proteiner och prylar.

Några äter bananer, andra dricker skumma drycker.

Dagens val för min del blev konditorisemlor med choklad ringlat ovanpå, och den nya Loka med apelsin och havtorn. Jag hoppas att det fungerar lika bra. Det är godare i alla fall.

Andra bloggar om: shorinjikempo, träning, semlor, choklad.

Choklad och entrecôte

Det var en både lång, informativ och charmig intervju med Maja Berthas i DN i torsdags. Lite kul att hon också föredrar Valrhona, Amedei och Domori. Däremot förstår jag mig inte på Michel Cluizel, och Vanini har jag inte provat. Får se till att göra det om tre veckor i Linköping.

Hon har en bra poäng angående choklad i mat. Det är ju inte så att man häller Ohoy på biffen, som sagt. De varianter vi själva har provat hemma och kan rekommendera, är snarare saker som att ha kakao i pannkakssmeten, eller en näve chokladpellets i rödvinssåsen och chili con carnen. Då pratar vi inte små flickhänder, direkt. Att strö det ovanpå kyckling är inte heller fel (med basilika – recept här, med chili).

Apropå biff så blev gårdagens köttbit ovanligt bra. Det går säkert att förbättra det hela ytterligare, men så här brukar jag göra, efter att ha läst tips från alla möjliga håll, och experimenterat mig fram.

1. Ta en hel bit entrecôte, och putsa bort eventuella sega senor på utsidan. Låt så mycket fett som möjligt sitta kvar. Entrecôte är godare än biff, eftersom det har mer insprängt fett (vilket är nyttigt). Ju fler fettstrimmor desto bättre. Fettpluppen i mitten är bara att plocka bort på tallriken sedan.
2. Skär den i bitar på 200-400 gram, beroende på hur hungrig du är. Eftersom jag är som jag är så brukar jag väga skivorna efter hand, så jag får lite feedback på hur jag skär.
3. Platta till biffarna ordentligt. Jag brukar använda tumroten, så slipper jag kladda med gladpack och annat. Händer är bra när man lagar mat. Poängen är både att få dem tunnare, vilket är mycket enklare att hantera, och att få dem jämntjocka. Därefter kan köttet ligga och vila en stund, så det inte är iskallt när det ska stekas.
4. Salta, peppra och häll på eventuella andra torra kryddor du gillar. Ja, salt. Nej, salt drar inte ur någon vätska ur köttet på den här korta tiden. Snåla inte med kryddorna.
5. Tryck vänligt men bestämt in kryddorna i köttet, så de inte ramlar av.
6. Stek i givmilt med smör (om du använder margarin kan du lika gärna äta köttbullar med 5% köttfärs på Lidl eller nåt annat lika äckligt) på så hög värme som stekpannan klarar av. Fyll inte pannan för mycket, för då kyls den ner, och köttet blir kokt istället för stekt eftersom vätskan som avges inte hinner dunsta bort.
7. Den vätska som kommer ut ur köttet har förresten ingenting med saltet att göra. Det är helt enkelt så att allt kött som värms upp, avger lite vätska. Nej, det hjälper inte att ”täppa till porerna” eller något annat trams. Om du inte tror mig, så ta en köttbit, täpp till de där porerna, och lägg in den i ungen på 200 grader i några timmar. Biten kommer simma i vätska, och vara snustorr. Sedan säger du ”Daniel, du hade rätt”, och köper en ny köttbit. Anledningen till att man vill ha en stekyta är för att det sker en kemisk process när köttet värms upp tillräckligt mycket, som ger en lite söt smak. Köttet i sig bryr sig inte det minsta om hur det värms upp, något som Jan Boris Möller mycket noga gick igenom i sin ”Koka soppa på fysik”. Bra bok, btw.
8. Låt köttet ligga tills det börjar komma fram blod på ovansidan. Om du vill ha köttet riktigt rött så tar du det när du ser de första dropparna, annars kan du låta det ligga någon halvminut till. Tryck lite på det så du märker om det börjar bli stumt. Då är det absolut dags att vända på det. Annars blir det segt och torrt, och då är vi tillbaka på Lidls köttbullar.
9. Vänd köttet, och låt ligga tills… surprise… det kommer fram lite blod på ovansidan. Centimetrar är ointressant. Att mäta temperaturen i en tunn biff är omöjligt. Att räkna minutrar är meningslöst, med tanke på hur olika tjocka bitarna kan vara, och hur olika varm stekpannan kan vara. Blodindikatorn fungerar alltid.
10. Ta upp köttet, och låt det ligga på eller i någonting så att det håller värmen, men så att vätska kan rinna bort. Vi har en helt briljant Tupperwareskål med dubbel, ihålig botten. Låt det ligga där i 5-10 minuter.
11. Servera.

Hur man får äckligt kött:

1. Stek på för låg värme.
2. Stek för tjocka bitar, så att utsidan hinner förkolna innan insidan är klar. Om du måste steka tjocka skivor, släng in dem i ugnen på 100 grader tills de är klara.
3. Stek tills de blir helt stumma. Exakt 0% av de som har påstått sig vilja ha genomstekt kött har haft något att gnälla på när de har fått en rejält rosa bit, så länge som det inte rinner något blod. Rosa kött är godare, det är blodet som folk är känsliga för. Låt det vila några minuter extra under lock istället. En kvart under aluminiumfolie är inget problem.
4. Stek i margarin. Satan vad det är vidrigt.
5. Vänta med att krydda tills köttet är helt färdigstekt. Det ”tipset” står ofta i tidningarnas matspalter, men är en ren lögn. Det är möjligt att det kan fungera med Kobebiff, men det är sällan den finns till överkomligt pris på Hemköp. Kryddar man innan man steker så blir även kryddorna uppvärmda och blandade med fettet, vilket gör att de smakar mer.
6. Stek ojämna bitar. Då blir den tunna biten genomstekt innan den tjockare delen är klar.

Gillar jag kött och har experimenterat lite för mycket med det här under årens lopp? You bet.

Andra bloggar om: maja berthas, choklad, mat, entrecote.

Kyckling med choklad

Jäklar vad gott det är med panerad kyckling med massor med choklad på.

Andra bloggar om: kyckling, mat, choklad.