Eftersom jag både gillar glass och dras som en magnet till det mesta som involverar chili och choklad, var det inte praktiskt möjligt att låta bli att köpa en av Sias nyheter på halvlitersfronten. Det var ett misstag.
Jag kan äta koreansk kimchi utan att blinka. När jag äter på thailändska restauranger brukar det vara de rätter med flest styrkeblippar som är godast, speciellt om jag ber dem att göra den riktigt stark och inte svenskmesigfierat. Det brukar ta ett dussin återbesök med kommentaren ”gott, men jag bad om thailändsk styrka” innan de förstår att jag menar allvar. På Hot Wok Café fungerade ”jag vill gråta” för att få ordning på det hela. Jag gör glatt såser på Habanero och Bhut Jolokia. Chili och jag är kompisar.
Jag klarade en och en halv liten dessertsked av den här glassen, sedan höll min mun på att brinna upp. Det måste vara någonting i kakaon som skickar upp chilistyrkan i stratosfären, för det fungerar verkligen inte. Det ska ju vara en klassisk kombination från aztekernas dagar, men det hjälper inte.
Inte har Häagen-Dazs tagit tillbaka passions/mangoglassen heller.
Andra bloggar om: glass, sia, chilichoklad, chili, choklad.