Doktorand

Strax före jul 2016 fick jag besked att jag blivit antagen som doktorand på MDH. Fokuset i början var på testning, men ganska snart gled det över till datakommunikation. Det var helt enkelt för många saker jag ville göra med produkten jag jobbat på sedan 2002, EMG. Mer specifikt är jag industridoktorand, vilket gör att fokuset ska vara på grejer som är bra för arbetsgivaren. Jag fick en idé om att analysera svarstiderna för de sms vi skickar till operatörerna, vilket resulterade i en publicerad artikel i april 2018. Den hann knappt bli klar innan verktyget jag skrev då kom till användning hos flera kunder.

Nu är jag inne på tredje året (av fem), nu med ett allt avsmalnande fokus på geo-replikering. Att köra ett program på en dator är enkelt, men om programmet eller datorn kraschar står trafiken stilla. Det är dåligt. Alltså vill man köra programmet på flera datorer. Problemet då är att de måste samarbeta, vilket inte alltid är så lätt. Om de dessutom står på skilda ställen, t.ex. i serverhallar i olika länder så man inte blir så sårbar om en enstaka internetlina dör, blir det sju resor värre. Som tur var är ”det här är ett problem” en acceptabel artikelkategori. Det hela blev en artikel som publicerades i juli 2018. Att lösa allting där lär hålla mig sysselsatt ett tag till.

Rent allmänt måste en sådan här artikel innehålla en rejäl sektion med referenser till diskussioner om liknande problem och potentiella lösningar som avfärdats av en eller annan anledning. Den processen tar helt galet lång tid, så att jobba som doktorand eller kanske forskare i allmänhet är ju långt ifrån det mest tidseffektiva sättet att lösa uppgifter på. Å andra sidan börjar jag nu hitta folk som funderar på just liknande problem, och även om vi inte kan använda varandras lösningar rakt av så kommer alla en liten bit framåt.

Dessutom gör det att jag alltmer inser vikten av att lösa rätt problem. Istället för att fråga om EMG ska använda MySQL, MongoDB eller Cassandra, blev frågan varför replikering av data är så långsamt. Det blev nyckeln till nästa artikel, som inte har hunnit få en websida än. Än så länge kan den av peer review-folket få allting mellan ”men det här är ju bara korkat och bisarrt, please go away” till ”Best Paper!”.

Visst, jag har nog aldrig skrivit så lite kod som de senaste två åren. En del tid har gått åt till diverse kurser, en del till skrivande av ett par artiklar, men mesta tiden har jag nog ägnat åt att läsa forskningsrapporter. Sedan läst de artiklar de refererar till, och de artiklar som de själva blir refererade av. Framåt i tiden, bakåt i tiden. Det ena sidospåret efter det andra, dag ut och dag in i flera månader. Och plötsligt har jag nu faktiskt kommit en bit på vägen för att lösa det där problemet med geo-replikering som har diskuterats i över 10 år utan någon större framgång. Det är ganska ballt.

En av handledarna på MDH sa att hennes tid som doktorand var det roligaste hon gjort, och att hon knappt förstod varför inte alla gjorde det. Jag är lite benägen att hålla med, i alla fall om man har ett ämne eller ett område som man verkligen vill få koll på. Dels att få en bra bild över var gränsen för mänsklighetens sammanlagda vetande ligger (i ett förvisso vansinnigt smalt området), och hjälpa till att putta gränsen en liten bit framåt. Under en liten, liten stund, är man därmed den personen på hela planeten som vet lite, lite mer om någonting jättespecifikt än alla andra. Sedan blir man ju omkörd cirka en nanosekund senare, men ändå.

Tre år kvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s