Tajming

Inkompetensen hos mediabolagscheferna, nu senast de hos IFPI, visar sig inte ha några gränser.

De verkar på allvar tro att de ska kunna få 15 miljoner för några enstaka skivor och filmer. Jo, men tjena. Det roliga är att det kommer direkt efter att Sydsvenskan har avslöjat att det inte är speciellt många av artisterna själva som står bakom den här häxjakten, så allt trams om ”men tänk på de stackars barnen artisterna” kan avfärdas som direkta lögner. Att få något folkligt stöd för att stämma folk på pengar för att ge till sig själva och sina jurister, lär bli aningen knepigt.

Samtidigt vägrar de envist att komma med några vettiga affärsmodeller som skulle kunna fungera på internet, utan fortsätter bara att förstöra sina varumärken. Finns det verkligen ingen människa som vill jobba som chef på de här bolagen, eller är det bolagen som inte vågar anställa dem?

Även hos Christian Engström, Mary och Emma.

Länkar: Aftonbladet, SvD 1, SvD 2, IDG, Sydsvenskan.

Hjärtmassage

I varenda undersökningsrum i varenda sjukhus jag har varit på, finns en stor affisch med flödesschema på hur man gör hjärtmassage. Det är gigantiska diagram med saker som hur många joule som ska användas, vilka kemikalier och annat som ska användas, osv.

Varför blir jag livrädd när jag ser den där affischen? Alltså, om jag befinner mig på ett sjukhus, dessutom på akutmottagningen där det ska krylla av folk som ska kunna hantera alla möjliga problem, och får problem med hjärtrytmen så vill jag att personalen ska ägna sig åt mig. Inte stå och titta på en affisch och fundera över vart de ska gå vidare i flödesschemat. ”Ok, han fick 200 Joule, men hjärtat står fortfarande stilla. Vad ska vi göra nu? Hmm. Yo Kalle, vart i diagrammet är vi nu? Här? Bra, då ska vi… hmm… ge honom lite adrenalin.”

Tryggt? Not so much.

Andra bloggar om: sjukhus.

Frukost

Att äta chokladscones med hallonsylt till frukost klockan halv ett kan härmed kategoriseras som att det ”fungerar bra”. Utifall att någon undrade.

Man måste ju prova, annars lär man sig ingenting.

Andra bloggar om: choklad.

Religiösa fanatiker

Mitt förakt för religiösa fanatiker har precis nått nya rekordnivåer.

Den stora trösten är nog sista meningen, att fallet ”kan få negativa konsekvenser för de religiösa i USA”. Ack, om det ändå vore så väl. Det är inte bara muslimska länder som styrs av fanatiker.

Fler inlägg hos knuff.se.

Andra bloggar om: religion.

Skivbolagens eget fel

Sydsvenskan visar sig ovanligt neutral och fördomsfri idag, när de har frågat 100 svenska musiker om fildelning. De försöker reda ut om skillnaden i åsikt beror på generation eller något annat, men det är några andra saker som jag själv tycker är intressant.

38 procent tycker att fildelandet ska släppas fritt, men det är 59 procent som har fildelat själva. Hur resonerar alltså de där övriga 21 procenten? ”Jag är ju artist, så jag står över lagen och får göra vad jag vill”? Eller är det bara ren dubbelmoral, i att de tycker att de kan fildela andra artisters musik men vill att det ska bli förbjudet att fildela just deras? Med tanke på attityder till fortkörning och olika typer av narkotika lutar jag personligen åt det förra, faktiskt.

Det är också intressant hur många det är som är sura på skivbolagen, speciellt när de låtsas att de framför artisternas talan. Uppenbarligen gör de inte det alls, utan bara sin egen. Om det sedan beror på att de som vanligt hatar och inte förstår ny teknik, precis som de har gjort sedan radion kom, eller om det är för att det sitter fast i en affärsmodell som de är för tröga för att ha vett att ändra, kan man ju diskutera. I vilket fall som helst blir den gemensamma faktorn ”brist på kreativitet”, vilket är väldigt lustigt.

En av musikerna säger:

Jag tror att alla musiker måste kuta till riksdagen och ta tag i de där politikerna.

Jaha, och vad vill de alltså att de där politikerna ska göra? Förstår de inte att deras önskan att det ska bli ”lättare att komma åt fildelarna” innebär ett förlorat privatliv? Inga krypterade tunnlar för folk som jobbar hemifrån, inga bankaffärer över internet, osv. Vi är massor med människor som går ut öppet och säger att det inte är ett rimligt pris för att rädda skivbolag som till och med artisterna själva anser redan har dött, men det är väldigt få som vågar gå ut med att de tycker att det är värt det. Alla gömmer sig bakom svepande meningslösheter som ”ta tag i politikerna”. Om de inte pratar klarspråk för att de inte vågar, inser de då inte att det någonstans är något fundamentalt fel i det?

Även hos Aftonbladet, DN.

Andra bloggar om: fildelning, musik.

Kung Pow

Världens bästa kampsportsfilm började precis på TV6. Missa den inte.

Andra bloggar intressant om: film, kampsport, kung pow.

Menlös thai

Uppe i Vällingby centrum gjorde de om det som från början var en gammal fin restaurang till ett med modernt mattorg, där dryga dussinet restauranger av olika slag ligger utmed väggarna. Själv tycker jag att det är hur bra som helst, eftersom man kan äta helt olika saker om man är några stycken, så att alla får det som de vill ha.

De bästa ställena är i mitt tycke King’s Steakhouse och kebaben på nedre plan, och japanen och indiern på övre plan. På den senare kan man få en stark och god Madras, till skillnad från den i Kista som tillhör samma kedja. Lax teriyakin hos japanen har också varit en favorit, tills de började ha i en massa äcklig paprika i såsen. Även greken på övre plan är ok enligt Ullis.

Som absolut sämst måste jag utnämna thaistället på nedre plan. Jag åt där en gång för närmare två år sedan, när det var ganska nytt. Då var det helt ok, så igår gick vi dit igen. För att skrämma bort min förkylning letade jag efter det starkaste de hade, vilket såg ut att vara kyckling i röd curry och kokosmjölk. Den är ibland lite för vass för min smak, men de hade ingen grön curry.

Jaha, så vad får man? En vettig mängd kyckling, men sedan var det postitiva slut. Grönsakerna var alldeles för råa och hårda. Såsen var i det närmaste obefintlig, och alldeles för tjock. Den ska vara lättflytande, inte som vaniljsås. Vilket för övrigt beskriver intensiteten på smaken, för det kan inte ha varit många milligram currypasta i den såsen. Den smakade inte ens kokosmjölk, hur man nu kan lyckas med det.

Dagens ”tre rätter” var inte bättre, så dit går vi aldrig igen.

Flera av restaurangerna har stängt det senaste året, och jag undrar varför. Är det för höga hyror, eller vågar de inte ta ut svängarna och göra mat med lite distinkta smaker?

Andra bloggar om: mat, vällingby.

Per försvarar Pär

Igår gick Per Hellqvist till försvar för Pär Rittsell, eftersom han tyckte att Pär hade fått lite många elaka kommentarer. Det kanske inte förvånar någon att jag inte håller med Per om speciellt mycket.

Bara för att han tycker annorlunda än de som kommenterat har han inte fel.

Jo, Pär har fler på flera punkter. Pär säger till att börja med att det är bra att det ska finnas ”en tydlig väg för rätts­innehavare att identifiera och polisanmäla brott mot upphovsrättslagen. Själva poängen med det lagförslaget var att just upphovsrättsinnehavare ska kunna gå förbi hela polisväsendet. Sedan fortsätter han med att påstå att fildelning bara handlar om musik, när det i själva verket bara är 20-25% eller nåt sånt. När han sedan kallar en miljon människor för ilitterata är det inte så konstigt att en och annan blir sur. Resten av hans text är mest förolämpningar och försök till ”guilt by association”, klassiska tecken på att man inte har några argument kvar. Samtidigt har piratsidan en närmast oändlig lista med sakliga argument. Den ena sidan har argument baserade på flera hundra års historia. Den andra sidan ägnar sig åt förolämpningar och att stämma pensionärer utan datorer på miljonbelopp. Vem som därmed har ”fel” och redan har förlorat diskussionen är självklart. Dessutom är Pär journalist, och borde ha bättre förståelse för betydelsen av hemlig kommunikation, vilket gör det ännu allvarligare.

Så länge lagen säger på ett sätt så är det så.

I vissa fall krävs helt enkelt lite civil olydnad. Eller skulle Rosa Parks också ha gett med sig, och försökt få bort diskrimineringen mot svarta på juridisk väg? I en bok jag såg idag så finns det någon delstat där det är förbjudet att ha sex med oskulder. Ibland krävs det att man visar att saker som inte har något verkligt offer, inte längre borde vara olagligt. Skivbolag som inte ens tillhandahåller sina artisters material räknas inte som offer.

Tycker du inte om lagen så påverka den som skrivit den.

Det är det som Piratpartiet och alla fildelningsvänliga bloggar håller på med. Som tack blir oftast Piratpartiet hånat i IDG’s tidningar, och när folk skriver kommentarer på IDG’s artiklar, fyllda med sakliga argument för att visa varför författaren har fel, bedömer Per det som ”trist”.

Musik, film och mjukvara är en produkt som i de flesta fall säljs som vilken produkt som helst på marknaden.

Nej, det är precis det som är problemet. Inga av de regler som gäller för köp av andra produkter, gäller här. DRM gör att filerna inte går att använda på vissa märken av spelare. Filerna går inte att sälja vidare. Filmer köpta i ett annat land fungerar ofta inte när man kommer hem. Att spola framåt eller bakåt är på vissa ställen förbjudet, trots att det inte finns några tekniska skäl till det. Det finns helt enkelt massor med begränsningar och förbud, bara för att tillfredsställa mediachefernas kontrollbehov. På alla andra marknader görs produkterna bättre för konsumenten, men här görs de så dåliga som möjligt.

Vill någon ge bort det de skapat så är det alldeles utmärkt.

Det här är inte heller sant. Om man vill ha ett avtal med Stim, för att få pengar när ens musik spelas i radio, får man inte längre dela ut låtarna gratis. Branschen är full med sådana regler för att upprätthålla status quo, och slippa behöva vara kreativa.

Mycket av debatten verkar försöka fokusera på att musik, film och programvara är någon slags rättighet för var och en att konsumera.

Nej, det är det ingen som har påstått. Däremot mår samhället bättre ju mer spridning det är av kulturen. Folks liv blir rikare, och det skapas mer kultur. Det måste ju vara samhällets välbefinnande som är det viktiga, inte att skydda enstaka företagstyper som den tekniska utvecklingen har gjort onödiga.

Att välja att inte köpa en vara är också att ta ställning. Då sänder man förhoppningsvis signalen att varan är för dålig eller för dyr. Förhoppningsvis uppfattar säljaren det och agerar därefter för att undvika vikande försäljning. Gör de inte det så är det deras problem.

Det är här det börjar bli svårt, för så här är det helt enkelt inte. Om man inte köper CD-skivor tolkar musikbranschen det som att de är hotade av fildelningen, och lobbyar för att införa övervakning av hela befolkningen. Dessutom ska jag som övervakad själv betala för kalaset. Det är i högsta grad mitt problem. De har haft 10 år på sig att agera, och det enda de har kommit på är mer övervakning. Att säga att säljaren inte lyssnar är årets underdrift.

Visst, folk är stundtals ganska agressiva mot Henrik Pontén, men det är inte så konstigt. Han går först i ledet för att avskaffa privatliv, demokrati och rättssäkerhet. Sådana personer är farliga, och måste motarbetas.

Att försöka skrämma bort honom [Henrik Pontén] från jobbet genom mordhot, trakasserier och hot om fysiskt våld är gansterfasoner och har absolut inget att göra i en modern upplyst demokrati.

Vi väntar alla på svar på varför övervakning på en nivå som skulle få Stasi att kissa på sig av lycka skulle höra hemma så mycket bättre i den där ”moderna upplysta demokratin”.

Kom med argument som håller. Gör ditt val som konsument. Påverka lagstiftare och politiker. Föreslå för skivbolagen eller vilka de är som man nu tycker har förlegade försäljningskanaler eller marknadsstrategier hur de borde göra istället.

Det är det vi gör. Efter 10 års bloggande, kommenterande i varenda tidning, telefonsamtal och brev, har de fortfarande inte lyssnat. De tror till stor del fortfarande att DRM fungerar. De vill fortfarande avskaffa privat kommunikation och rättssäkerhet.

Dessa skyddsåtgärder och otäcka övervakningsmetoder kommer för att de uppenbarligen behövs.

Nej, det gör de inte. Musikbranschen går med vinst. Biobesöken går upp. TV-serier blir mer populära att se och köpa ju mer de fildelas. Skyddsåtgärder som DRM är det lyckligtvis fler och fler som överger, eftersom det skrämmer bort kunder. Fildelningen hotar bara branschens kontrollbehov, inget annat.

Rikta vreden mot de som genom sina handlingar fördyrar, försvårar och skapar inskränkningar i vår personliga integritet och driver oss snabbare mot ett övervakningssamhälle.

Den miljon människor som fildelar är de som spenderar mest pengar på film och musik. De delar med sig när de hittar nya artister vilket ger dem en större publik, och skapar snack i lunchrummet om nya TV-serier. Det är de som driver kulturen framåt. På något sjukt sätt skulle alltså de vara ansvariga för Bodströmsamhället. Charmigt. Det är inte heller någon som förstår hur det kan vara en bra affärsmodell att stämma sina bästa kunder. I USA har det bara lett till oändliga mängder badwill. Det är intressant att en hel bransch tycker att det är nödvändigt att göra sig till fiende med kunderna.

Mediabranschen har alltid hatat ny teknik. Nu har de gett politikerna ännu en anledning att införa övervakning av alla medborgare, om det inte skulle räcka med att skylla på terrorister och pedofiler (speciellt sådana som äter små djur). Det har ingenting med några MP3-filer att göra.

Andra bloggar intressant om: fildelning, bodströmsamhälle, pär rittsell, per hellqvist, övervakning, musik, film.

Sår

Tom och Sabina hade värsta Dödligt Vapen-scenen igår, och satt och jämförde ärr och blåmärken. Det var sår hit och sår dit.

Efter en stund pekade jag på mig själv, och frågade Tom ”vet du vad det här är?”. Inget svar, så jag svarade själv: ”Hax0r”.

Jag har sällan sett någon av dem stöna så mycket av smärta. Tihi.

Vad är resten?

Dagens bästa sökord: ”människan består av 99.9% atomer”.

Va? Hur tänkte du nu? Är resten saker som ”inte räknas”, som salt och peppar på Burger King?

Andra bloggar om: fysik, biologi, kemi, naturvetenskap.