Brasilien tur och retur

Ett år efter min senaste forskningsartikel var det nu äntligen dags att presentera en ny. Jag har varit på flera olika konferenser, och den här gången var det på ICSA, en konferens om mjukvaruarktitektur. Som alla konferenser flyttar den runt, och i år hölls den i Brasilien. Hotellet var svinbilligt, så jag tänkte passa på att komma dit några dagar i förväg för att vänja mig vid tidsomställningen sittandes i en pool. Konferenser har alltid en ”fin middag”, som nu skulle vara på ett steakhouse. Dessutom skulle jag få träffa en av personerna som skulle vara med i betygskommitteen på min licentiatexamen i juni. Det här skulle bli en supervecka.

Bara några dagar innan min planerade avresa mailade de från konferensen om att den blir av, trots virushot. Brasilien hade knappt några fall alls, vi var inte så många, osv. Bra tänkt. Första flyget var från Arlanda kl 6.30 till Amsterdam, så för att slippa börja morgonen med en timme på ett pendeltåg provade jag att bo natten innanRestAndFly. Ok, det var skönt att vara på plats direkt när jag vaknade, men jag sov knappt någonting tills mobilen väckte mig strax efter 4. Dessutom var det delat badrum i korridoren, vilket jag tyckte sämre om än jag hade väntat mig.

img_20200312_045741

När vi gick ner för landning i Amsterdam krängde planet lite åt sidorna, men inte överdrivet mycket. Närmare marken blev det dock värre, så till slut vände piloten upp nosen och gasade järnet för att ta oss upp igen. Första gången jag har varit med om en avbruten landning, klart skoj. Kul checkbox. Tydligen hade det blåst mer än vad planet klarade av, så han bestämde sig för att ta ett varv runt stan först för att se om vinden skulle lugna ner sig. Det gjorde den, så landning nummer två gick utan större besvär. Det var fortfarande blåsigt, men nu på rätt sida om planets maxgräns.

Framme i Amsterdam kollar jag mailen (tack för billig roaming!), där det finns ett från högskolan om att de stoppar alla utlandsresor. Öh, jag är bara några minuter från att gå på planet för att sedan vara i rätt land, så det var ju lika bra att fortsätta. Tänkte jag. Från Amsterdam var det 10 timmar till Fortaleza, så jag frågade redan vid incheckningen på Arlanda om det gick att uppgradera till business class för den sträckan. Jo då, för knappt 5000 kr, dvs en bråkdel av ordinarie pris. Taget! KLM business class var hur som helst super. Rekommenderas för så där långa resor.

img_20200312_120525

Resan över Atlanten gick bra. Enormt god mat, säte med fotstöd som gick att fälla till horisontellt, och eluttag vid sätet så jag kunde hålla laptop och mobil glada. Jag berättade för en av flygvärdinnorna om den avbrutna landningen. Hon hade jobbat på flygplan i 30 år, men aldrig varit med om det. Så kommer vi fram till Fortaleza, där det är lite dimmigt. Ok, no worries. Jahapp, det regnade så pass mycket att planet inte kunde landa, så när det var nästan nere så vände piloten upp nosen och gasade järnet. Jag började känna av ett återkommande tema för den här resan.

I Brasilien aktiverade jag datatrafik på mobilen, och synkade mailen igen. Ett mail hade ”URGENT” i Subject-raden. Ok, jag börjar med det. Konferensen är inställd. ”Kom inte hit”. Fuck. Det lockade inte speciellt mycket att åka ett tredje flyg för att kanske sitta några dagar vid en pool (när det förmodligen ändå skulle regna hela tiden), men då få det ännu jobbigare att komma hem igen nu när flygbolagen ställde in flighter som om de inte hade något bättre för sig.

img_20200312_173112

Det var för sent att avboka hotellet, så de pengarna är förmodligen borta. Å andra sidan var det ju ett billigt hotell. Mot KLM-disken! Det var två sällskap framför mig i en nästan helt tom avgångshall, och det första sällskapet höll på hur länge som helst. En i personalen gick runt bland oss som stod i kö för att få en överblick. Att få plats på ett plan hem, som skulle lyfta lite senare samma kväll, gav tydligen prioritet. Så snart det första sällskapet var klara, vilket tog över en timme, blev jag framviftad.

Det fanns plats på ett plan tillbaka till Amsterdam, förmodligen samma plan som jag kom dit med. Det fanns dock ingen business-uppgradering, där var det fullt. För en nattflight, där jag verkligen hade gillat att kunna fälla sätet till en helt plan säng, blev det istället budget-klassen. Nästan alla som ville fick två säten var, så det var inte så trångt i alla fall. Däremot gick det inte att sova mer än någon halvtimme i taget, trots sovmask och öronproppar. Frukosten var en rejäl omelett, och inte bara söta frallor och juice som häromåret. Bra!

På planet från Amsterdam till Arlanda fick man en egen tre-rad om man ville, och flera rader var helt tomma. Folk verkar inte flyga så mycket nu, skumt. Jag fick i alla fall en egen bild på nya Slussenbron, om än på lite avstånd.

img_20200313_122657

Sedan dags att få tillbaka min fortfarande oöppnade resväska, och åka sista biten hem. Lite mör, kan man ju uttrycka det som. Torsdag kl 6.30 till fredag 12.30 var jag i luften 23 av 30 timmar, för att sammanlagt kanske 40 timmar senare anlända till samma ställe som jag reste från. Do Not Recommend, 2/10.

Jag tänkte skapa min presentation på plats i Brasilien. Jag hade en plan, men inga slides än. I mailet från konferensen stod att man skulle skicka en video på sin presentation på söndag för vidare distribution till de andra deltagarna, så helgens sysselsättning har ju varit räddad i alla fall. Några av presentationerna hade jag sett fram extra mycket emot, och till och med kunnat hitta ”author’s copy” på ett par av artiklarna. Det ska bli kul att få se en sammanfattning av dem sedan, men att bli av med mingel-delen är lite trist.

Det handlar inte om att slåss

Varför är det så svårt att förstå att man inte tränar kampsport för att lära sig att slåss?

Som Fredrik skrev häromdagen så är det bästa att lära sig om man vill undvika att få stryk inte en kampsport, utan 400 meter häck.

Tydligen så deltar fångarna i ett program för att lära sig handskas med sina våldstendenser. Vad skulle kunna vara bättre för det än att lära sig en snygg och disciplinerad kampsport, där de samtidigt som de får slå och sparka så mycket de vill, lär sig kontroll av både kropp och själ? Efteråt lär de vara så trötta att de inte kommer orka bråka med någon, och då är ju liksom problemet löst.

Att sitta någonstans som har en chef som tycker att det är skillnad på ”kollektiv bestraffning” och ”information om att en fullt normal sysselsättning leder till avstängning av en lokal för samtliga” tycker jag mest skulle framkalla våldstendenser.

Länkar: DN

Andra bloggar , , , .

Same same, but different

Jag hoppas att ingen går på Mona Sahlins trams om att de skulle på något sätt riva upp FRA-lagen om de vann valet 2010. Observera följande:

Om det blir det förslag som låg i riksdagen, då river vi upp det och förändrar lagstiftningen. När vi röstar i riksdagen är det på riktigt och vinner vi valet så gör vi också annorlunda, säger Sahlin till SVT:s Rapport.

Eftersom ”en till kontrollstation” räknas som tillräckligt annorlunda för att få Federley och Annie att rösta ”ja” kan man lugnt räkna med att det är ungefär så stora ändringar som Mona vill göra. Som André Assaron påpekar så är det de själva som hittade på den här massavlyssningen från första början, och de har fortfarande kvar Thomas ”Bodströmsamhället” Bodström.

Hon vill också ”bara”:

…söka efter vad man ser som misstanke om brott.

Jaha, bland vad? Jo, bland all trådburen internettrafik, dvs exakt samma sak som den nuvarande FRA-lagen.

Sorry Mona, du får inte min röst den här gången heller.

Andra bloggar om: , , , , .

Tolkning

Det där med att tolka information är inte alltid så enkelt. Jag såg hos Blogge att en lärare blivit uppsagd för att rektorn hade läst några texter från den hårdrocksgrupp som läraren är med i. Tydligen hade han trott att texterna var på allvar, något som Anne förklarar anledningen till. Att tolka den information man får är inte alltid så lätt om man inte förstår bakgrunden, eller hur FRA?

Som vanligt är det de kristna moralisterna som står bakom den här totala bristen på förståelse och kärlek till sina medmänniskor, utan de fortsätter döma alla som inte exakt delar deras åsikter. Eller ännu värre, använder ”men vad ska alla ANDRA tycka?” som svepskäl.

Jag är inte speciellt förvånad, bara förundrad över hur de står ut att se sig själva i spegeln efter att ha stått i kyrkan och lovat att älska sin nästa, när de sedan går ut i verkligheten och gör dem arbetslösa.

Ju fler sådana här saker jag läser om, desto längre bort vill jag vara från religiösa hycklare, och desto farligare förstår jag hur ”lagom” med information är i fel händer.

Länkar: Aftonbladet, SvD.

Andra bloggar om: , , , , .

Raggning

Efter ett tips har jag börjat kolla lite på The Tudors. Vissa saker var onekligen enklare då.

Man ser en snygg tjej, pekar ut henne för en av sina minions, och sedan befinner hon sig naken i ens sovrum på kvällen. Otroligt praktiskt.

Mina egna erfarenheter av raggning på krogen har varit… hmm… annorlunda.

Jag får se till att återfödas som 1500-tals kung i mitt nästa liv.

Andra bloggar om: , , .

Omöjlig distinktion

Lena Mellin tar upp den viktiga frågan om personvalen, något som vi den här veckan såg var fullständigt meningslösa. Därför är jag lite skeptisk till Joshens idé om att personkryssa mer, om det inte visar sig finnas fler personer som Camilla Lindberg som är tillräckligt starka för att stå emot partipiskan även när det blåser lite grand.

Jag vet bara hur det är i IT-branschen, men som jag har uppfattat det så är det i alla företag, förutom på nivån ”do you want fries with that?”, viktigt att anställa folk som inte håller med, utan vill göra saker på andra sätt. Det är först då som företaget kan utvecklas, hitta effektivare lösningar, och bli ”mentalt smidigare”. Det lrävs om man ska kunna lösa svåra problem. För mig som programmerare är det livsviktigt att folk inte är överens. Oavsett om det är chefen eller en kollega som sågar mina förslag utmed fotknölarna eller jag som sågar deras, har de lösningar som kommit fram i slutet av det tumultet varit markant mycket bättre än ursprunget. Som jag skrev ganska nyligen så ställer jag mig själv numera alltid frågan ”varför är det här fel?”, inte ”är det här rätt?”, eftersom den förra frågan ger bättre svar.

Samma attityd behöver riksdagen få. Inte som sossarna nu som sa nej till det som i praktiken var deras eget förslag mest för att jävlas, utan att man har 349 personer som även om de inte är överens om detaljerna, fortfarande är överens om vissa grundläggande värderingar som vår grundlag, de mänskliga rättigheterna, och att slutpoängen måste vara att göra Sverige bättre, både för medborgarna, företagen, och de utifrån som vill göra affärer med oss. Där är vi nämligen inte än på långa vägar.

Däremot är bloggosfären där. Några tycker personval är bra, några tycker det är dåligt. Några vill sätta upp affischer med ja-sägarnas bild och namn, några vill vänta tills nästa val. Men i slutändan vill vi ändå alla göra Sverige till ett bättre ställe, inte bara trygga vårt eget jobb under resten av mandatperioden.

Ett stycke i texten som visar att Lena Mellin inte har förstått den egentliga frågan kom ganska tidigt:

Ingen ifrågasätter att signalspaning måste bedrivas och regleras i lag. Den viktiga frågan är hur den bedrivs. Mot alla eller bara mot brottsmisstänkta?

Här finns det ganska många problem.

Antingen menar hon ”signalspaning på radiosignaler”, vilket får effekten att de som vill säga någonting hemligt använder andra medium. För 100 år sedan när det inte fanns några alternativ var det en annan sak, men vi är lite grand förbi den punkten nu.

Eller så menar hon ”signalspaning i tråd”, dvs FRA-lagen. Eftersom det mesta av det som går i de trådarna är privat kommunikation mellan vanliga medborgare, är det inte alls självklart att den spaningen ”måste” bedrivas. Tvärtom var vi ett par stycken på Riksbron häromdagen som hävdade motsatsen. FRA anser sig uppenbarligen stå över alla lagar som finns, så att stifta nya för att reglera vad de gör är ju ändå meningslöst.

Dessutom går det inte att särskilja signaler från just brottsmisstänkta. Det finns ingen ”evil bit” som man kan trigga på. Trådlösa nät gör att de utan problem kan låna någon annans IP-nummer när det behövs, plus att kryptering och saker som Tor gör att det ändå inte går att se vad de pysslar med. Alltså blir det alltid spaning mot alla, vilket pga internets arkitektur nästan per definition inte kan ge någon vettig information.

Den första meningen är alltså falsk, och frågan i den sista är meningslös. Bättre kan du, Lena.

Tillägg: Återigen skriver Mary bra om samma artikel, fast ur ett lite mer politiskt perspektiv. 🙂

Andra bloggar om: , , , , .

Pengar i sjön

Jag trodde det skulle dröja längre, men tävlingen i att slänga maximalt med pengar i sjön har tydligen redan börjat. Att ha en av världens snabbaste datorer räckte tydligen inte.

I debatten i tisdags var det en av talarna som ungefär hade resonemanget ”men FRA har ju en ny, dyr dator, och den måste ju användas till någonting”. Det är i sig ett så absurt resonemang att man inte vet vart man ska ta vägen, men det faktum att folk har börjat använda kryptering både för mail och chat (projo har en guide om du använder Windows) verkar ha gett stackars lilla FRA problem:

”… behöver större beräkningskapacitet eftersom enkla krypteringsverktyg blir allt vanligare.”

No shit. Alla bittorrentklienter kan redan köra allting krypterat, och alltmer av webtrafiken kommer krypteras nu. Om du använder GMail eller någon annan av Googles tjänster, typ deras RSS-läsare (”Reader” när du har loggat in i GMail), se till att det står ”https” i adressfältet. Annars är det bara att knacka in det extra s’et själv. På slashdot diskuterades även olika sätt att få mailöverföringar att ske krypterat, vilket eventuellt kan kräva ett mer officiellt certifikat. Krypteringen i GSM kunde tydligen knäckas utan problem (som i och för sig går över radio, så pratar man hemligheter där får man skylla sig själv), men senaste vinnaren i att knäcka en https-förbindelse behövde ett års beräkningar. Krypteringen i GPG kan använda massor med olika algoritmer, varav de senaste (AES om jag har förstått rätt) är godkända för bruk inom amerikanska militären. FRA kan köpa datorer för hela Sveriges BNP, de kommer ändå inte kunna få fram någonting ur den soppan innan universum har kollapsat.

Min punktlista om hur saklig problemlösning ska gå till, skriven för att visa hur korkat Cecilia Renströms förslag för att stoppa fildelare var, är lika aktuell nu. FRA bränner redan en halv miljard om året. Vi förlorar massor med intäkter och arbetstillfällen på att företag som Google vägrar sätta sin fot här. Det finns inte en möjlighet i universum att det lilla data som FRA kan lyckas plocka ut är värt alla dessa pengar, eller att inte en bråkdel av det skulle kunna användas mer effektivt. Att ge de IT-proffs som Google skulle ha anställt jobb inom FRA låter dessutom mest som någonting från 70-talets socialdemokrati. Kanske inte en helt perfekt lösning idag.

Tillägg: Såg precis att Mary också gjorde den kopplingen.

Så hur länge hade FRA tänkt be om mer pengar, och hur många datorer ska de köpa innan de inser att slaget är förlorat? Vi tänker ändå aldrig ge upp. Allting på knuff.se handlar fortfarande om FRA, och både Expressen och SvD publicerar krönikor och annat för fullt. Stig-Björn Ljunggren försöker få det till att regeringen har visat kraft. Jo, men till priset av att det kommer dröja en generation eller två innan de får bilda regering igen. Återigen, det var kanske ett lite högt pris.

Andra bloggar om: , , , , , , .

Shorinjikempo mot FRA

Idag var det ett två timmars träningspass, vilket behövdes med tanke på de senaste dagarnas kaos. Att få koncentrera sig helt och hållet så pass länge på någonting annat, samtidigt som man jobbar livet ur sig och kroppen svarar med att pumpa en full med adrenalin och endorfiner, gjorde gott. Jag är lugnare nu.

På slutet vad det en liten fysvända, där en av uppgifterna var att under 30 sekunder eller nåt slå och sparka på en gigantisk sandsäck som hänger i hörnet av lokalen. Det gick ju bra, bortsett från att den ganska snabbt ändrade skepnad och mest såg ut som Bodström, Tomhylsan, och allt vad det var i en enda stor röra. Det hade en negativ effekt på koncentrationen, men en märkbart positiv effekt på slagstyrkan.

Man måste väl få ha drömmar, eller hur?

* * *

För övrigt är det bra att kriget mot terrorismen går vidare, och ser till att stoppa direkt farliga individer. Sådana här saker finns säkert i Sverige också, så det är bra att vi kommer få en effektiv bevakning mot det. Tänk, hans pappa kanske skulle maila om det till någon person här i Sverige, och det vet man ju aldrig hur det skulle kunna sluta. Mord, en sprängd byggnad, en trosknapp i ögat, möjligheterna är ju oändliga.

Jag kan inte låta bli att undra hur mycket yrkesstolthet man har när man tar sådana här beslut. Jag menar, man måste ju ha någon fungerande hjärncell, och förstå vad man pysslar med. Hur känns det när man tar ifrån en 3-åring dess favoritleksak, vilket i många fall kan leda till flera timmars gråt och skrik, enbart för att visa vem det är som har makten i den lokalen? Vad säger man när man kommer hem på kvällen? ”Idag känner jag mig stolt älskling, jag har varit med och avstyrt ett ondskefullt terroristdåd!” Eller?

Min mamma brukar säga ”man förstår inte alltid allting alla gör”. Nej, det har varit tydligt den här veckan.

Andra bloggar om: , , , , .

Snabba Resumé

Eftersom vi delar lokal med en reklambyrå så finns branschtidningen Resumé i köket. Den kommer en gång i veckan, och har dels artiklar som hyllar snygga reklamkampanjer och sådana som är enormt sura på Microsoft för att de (10 år efter alla andra) lade till möjligheten att blockera popup-fönster. Det senare skulle nämligen vara ett så hårt slag mot hela reklambranschen att de knappt skulle överleva. Joråsåatt…

I det nummer som kom häromdagen tog de upp FRA-lagen, och ägnade fyra sidor åt att konstatera att meddelarskyddet nu hade försvunnit och att det kanske var bra om folk krypterade sin mailkommunikation med journalister. SVT hade till och med förbjudit användning av krypterad mail tills alldeles nyligen, för att annars kunde inte IT-avdelningen hålla koll på att det inte skickades någon porr i nätet. Det spelar väl ingen roll om sekretessen för de som lämnar tips om oegentligheter försvinner, så länge som det inte råkar skickas något naket någonstans? Ibland undrar man om hela Sverige ligger i Jönköping, eller vad som är fel i huvudet på folk.

Med all rätt så insåg de att de både var för sent ute och att de hade underskattat effekten av den här lagen. De kanske ska börja hålla lite bättre koll på vad som händer i bloggosfären?

Andra bloggar om: , , , , .