Brasilien tur och retur

Ett år efter min senaste forskningsartikel var det nu äntligen dags att presentera en ny. Jag har varit på flera olika konferenser, och den här gången var det på ICSA, en konferens om mjukvaruarktitektur. Som alla konferenser flyttar den runt, och i år hölls den i Brasilien. Hotellet var svinbilligt, så jag tänkte passa på att komma dit några dagar i förväg för att vänja mig vid tidsomställningen sittandes i en pool. Konferenser har alltid en ”fin middag”, som nu skulle vara på ett steakhouse. Dessutom skulle jag få träffa en av personerna som skulle vara med i betygskommitteen på min licentiatexamen i juni. Det här skulle bli en supervecka.

Bara några dagar innan min planerade avresa mailade de från konferensen om att den blir av, trots virushot. Brasilien hade knappt några fall alls, vi var inte så många, osv. Bra tänkt. Första flyget var från Arlanda kl 6.30 till Amsterdam, så för att slippa börja morgonen med en timme på ett pendeltåg provade jag att bo natten innanRestAndFly. Ok, det var skönt att vara på plats direkt när jag vaknade, men jag sov knappt någonting tills mobilen väckte mig strax efter 4. Dessutom var det delat badrum i korridoren, vilket jag tyckte sämre om än jag hade väntat mig.

img_20200312_045741

När vi gick ner för landning i Amsterdam krängde planet lite åt sidorna, men inte överdrivet mycket. Närmare marken blev det dock värre, så till slut vände piloten upp nosen och gasade järnet för att ta oss upp igen. Första gången jag har varit med om en avbruten landning, klart skoj. Kul checkbox. Tydligen hade det blåst mer än vad planet klarade av, så han bestämde sig för att ta ett varv runt stan först för att se om vinden skulle lugna ner sig. Det gjorde den, så landning nummer två gick utan större besvär. Det var fortfarande blåsigt, men nu på rätt sida om planets maxgräns.

Framme i Amsterdam kollar jag mailen (tack för billig roaming!), där det finns ett från högskolan om att de stoppar alla utlandsresor. Öh, jag är bara några minuter från att gå på planet för att sedan vara i rätt land, så det var ju lika bra att fortsätta. Tänkte jag. Från Amsterdam var det 10 timmar till Fortaleza, så jag frågade redan vid incheckningen på Arlanda om det gick att uppgradera till business class för den sträckan. Jo då, för knappt 5000 kr, dvs en bråkdel av ordinarie pris. Taget! KLM business class var hur som helst super. Rekommenderas för så där långa resor.

img_20200312_120525

Resan över Atlanten gick bra. Enormt god mat, säte med fotstöd som gick att fälla till horisontellt, och eluttag vid sätet så jag kunde hålla laptop och mobil glada. Jag berättade för en av flygvärdinnorna om den avbrutna landningen. Hon hade jobbat på flygplan i 30 år, men aldrig varit med om det. Så kommer vi fram till Fortaleza, där det är lite dimmigt. Ok, no worries. Jahapp, det regnade så pass mycket att planet inte kunde landa, så när det var nästan nere så vände piloten upp nosen och gasade järnet. Jag började känna av ett återkommande tema för den här resan.

I Brasilien aktiverade jag datatrafik på mobilen, och synkade mailen igen. Ett mail hade ”URGENT” i Subject-raden. Ok, jag börjar med det. Konferensen är inställd. ”Kom inte hit”. Fuck. Det lockade inte speciellt mycket att åka ett tredje flyg för att kanske sitta några dagar vid en pool (när det förmodligen ändå skulle regna hela tiden), men då få det ännu jobbigare att komma hem igen nu när flygbolagen ställde in flighter som om de inte hade något bättre för sig.

img_20200312_173112

Det var för sent att avboka hotellet, så de pengarna är förmodligen borta. Å andra sidan var det ju ett billigt hotell. Mot KLM-disken! Det var två sällskap framför mig i en nästan helt tom avgångshall, och det första sällskapet höll på hur länge som helst. En i personalen gick runt bland oss som stod i kö för att få en överblick. Att få plats på ett plan hem, som skulle lyfta lite senare samma kväll, gav tydligen prioritet. Så snart det första sällskapet var klara, vilket tog över en timme, blev jag framviftad.

Det fanns plats på ett plan tillbaka till Amsterdam, förmodligen samma plan som jag kom dit med. Det fanns dock ingen business-uppgradering, där var det fullt. För en nattflight, där jag verkligen hade gillat att kunna fälla sätet till en helt plan säng, blev det istället budget-klassen. Nästan alla som ville fick två säten var, så det var inte så trångt i alla fall. Däremot gick det inte att sova mer än någon halvtimme i taget, trots sovmask och öronproppar. Frukosten var en rejäl omelett, och inte bara söta frallor och juice som häromåret. Bra!

På planet från Amsterdam till Arlanda fick man en egen tre-rad om man ville, och flera rader var helt tomma. Folk verkar inte flyga så mycket nu, skumt. Jag fick i alla fall en egen bild på nya Slussenbron, om än på lite avstånd.

img_20200313_122657

Sedan dags att få tillbaka min fortfarande oöppnade resväska, och åka sista biten hem. Lite mör, kan man ju uttrycka det som. Torsdag kl 6.30 till fredag 12.30 var jag i luften 23 av 30 timmar, för att sammanlagt kanske 40 timmar senare anlända till samma ställe som jag reste från. Do Not Recommend, 2/10.

Jag tänkte skapa min presentation på plats i Brasilien. Jag hade en plan, men inga slides än. I mailet från konferensen stod att man skulle skicka en video på sin presentation på söndag för vidare distribution till de andra deltagarna, så helgens sysselsättning har ju varit räddad i alla fall. Några av presentationerna hade jag sett fram extra mycket emot, och till och med kunnat hitta ”author’s copy” på ett par av artiklarna. Det ska bli kul att få se en sammanfattning av dem sedan, men att bli av med mingel-delen är lite trist.