Basic personligt

Daniels personliga blogg

Vaddå ”mitt och ditt”?

Aftonbladet har råkat publicera en konstig sak om ”Mitt och Ditt”. Jaha, så fildelningsdebatten handlar om det?

Ok, då analyserar vi det lite grand.

Både musikbranschen och filmbranschen pratar om att de säljer saker, någonting som är vanligt när det gäller ägande. Jag kan köpa saker jag vill ha, och sälja saker jag inte vill ha (eller har skapat och vill tjäna pengar på). Ändå uppfyller de knappt ett enda villkor som gäller vid alla andra försäljningar.

Plastbitar med musik och film kan jag förvisso sälja till någon annan, det är sant. Å andra sidan är det en av de saker som de flera gånger har velat förbjuda av olika anledningar. Musik och film som köps via nätet kan absolut inte säljas vidare.

Många CD-skivor går inte att spela i vissa CD-spelare. Filmer kan bara spelas upp i vissa länder. I enstaka fall för de filer man köper på nätet, men absolut inte för plastbitar, finns någon garanti. Trots allt tjat om att det bara ska gå att spela upp sakerna i en apparat i taget, så får man inte en ny skiva till självkostnadspris (5 spänn, kanske) om de går sönder. Om det nu var innehållet som var så värdefullt, så skulle ju en sådan sak inte innebära några problem så länge som man kan visa upp den trasiga skivan.

Alla andra saker kan jag plocka isär, ändra på och använda för att bygga någonting nytt, som jag sedan kan sälja. Inte heller detta går med film och musik.

Plastbitarna och nedladdat material har alltså helt olika villkor, men ändå så ska de ha exakt samma pris. Villkoren har i sin tur inte det minsta med vanliga köp att göra.

Det mediabranschen snarast menar när det pratar om mitt är upphovsrättsinnehavarens (vilket förmodligen inte är upphovsmannen själv) rätt att bestämma en massa saker om när, var och hur jag får lyssna på den där låten eller titta på den där filmen. De vill få bestämma hur många som ska få titta på filmen, och vem som ska äga lokalen där låten spelas. De vill bestämma vilket märke det ska vara på min musikspelare, och i vilka länder jag ska få befinna mig i. De vill dessutom kunna bestämma hur många datorer jag får ha hemma, och vilka operativsystem de ska använda. Bara för att jag har kommit i kontakt med något av deras verk, ska de ha rätt att bestämma massor med andra saker i mitt liv.

Det låter mest som cancer, och sådant är nog de flesta överens om vad man ska göra med.

Debatten om fildelning av upphovsrättsskyddat material och rätten till ett privatliv över internet, har därför inte det minsta med ”mitt och ditt” att göra. De närmaste man kan komma är respekten för den ideella upphovsrätten, dvs rätten att stå som skapare. Den är det ingen som vill minska, snarare tvärtom.

Andra bloggar om: , .

Advertisements

januari 30, 2008 - Posted by | media, politik, teknik

23 kommentarer »

  1. Du och jag är överens om vad saken handlar om, men tydligen finns det en och annan som är av avvikande mening, och dessutom hävdar att de har rätt att skicka polisen på oss om vi inte anammar deras version av verkligheten.

    Nåväl. Utan att på något vis ge legitimitet åt deras anspråk på att få avgöra vad som är rätt eller fel här i livet, så är jag beredd att gå dem till mötes en smula. Den författare, musiker eller upphovsman till andra typer av verk som anser att jag berövar honom något av mätbart ekonomiskt värde varje gång jag tar del av eller återger hans verk på något av honom ej godkänt sätt, han skall slippa oroa sig för det, och slippa hota att skicka polisen på mig. Jag avstår nämligen frivilligt från att röra hans ”egendom”. Jag köper inte hans böcker i bokhandeln, jag lånar inte hans skivor på biblioteket, jag ser inte hans filmer på bio och jag laddar inte ned hans webbsidor från Internet. Sak samma om han uttryckligen tillåter mig att göra det; så länge han hävdar att ettorna och nollorna som han låter mig lagra på min dator är hans ettor och nollor, och att han kan ta tillbaka dem om jag inte är snäll, så undviker jag eventuella problem genom att helt enkelt bannlysa dem från min dator.

    Jag tror att det redan i dag finns många upphovsmän som inte delar den här extrema uppfattningen om ”mitt och ditt”, utan som accepterar att upphovsrättslagen ger dem vissa rättigheter, men inte mer, och att de inte har något intresse av att anmäla ungdomar (eller för den delen ensamstående mödrar och pensionärer) för fildelning ens om lagen ger dem rätt till det. När vi är överens om spelreglerna, då kan jag ta del av deras verk på gängse sätt.

    Problemet är alltså att skilja dessa två kategorier av upphovsmän åt. Jag tror att vi åtminstone behöver en databas. Sedan väntar sisyfosjobbet att dela in upphovsmännen i två (eller fler) kategorier baserat på deras attityd till upphovsrätt. Slutligen får vi konstruera små hjälpmedel för att stämma av alla inköp av böcker, skivor och liknande mot denna databas innan vi passerar utgångskassan för att betala. På så vis kan vi befria världen från otillåtna piratkopior, medan de tillåtna piratkopiorna blir kvar.

    Jag menar, de hävdar ju att de aldrig skulle ha skrivit sina böcker eller musikstycken till att börja med, om de inte vetat att de kunnat skicka polisen på alla som skickar en kopia till sin kompis. Det vore ju synd. Låt dem då få ha sina verk i fred, så kan de producera hur mycket som helst.

    Kommentar av Anders Andersson | januari 31, 2008 | Svara

  2. ”Aftonbladet har råkat publicera en konstig sak om ‘Mitt och Ditt’. Jaha, så fildelningsdebatten handlar om det?”

    Kort och gott: ja.

    Den långa versionen: Ja, vad skulle det annars handla om? Resten är bara konsekvenser av detta när båda sidorna försöker hävda sina rättigheter enligt principen om Mitt och Ditt eller deras påstådda ”rätt” att strunta i densamma.

    Ett köp av en film/en låt/ett spel skiljer sig ifrån vanlig försäljning av föremål i det att du köper inte bara en pryl (CD’n/DVD’n)… utan med där kommer också ett litet avtal… en öveenskommelse att du får bruka verket som finns på skivan, under vissa villkor. Visst, du skulle kunna få köpa verket med *fullständiga* rättigheter att göra vad du vill…. att sprida, klippa om, göra nytt och så vidare. Skillnaden är bara att då blir prislappen lite högre.

    Är det konstigt egentligen? Du får vad du betalar för. Betalar du mer, då får du större rättigheter att bruka verket. Men en skitsumma under 200 SEK… varför skulle *det* ge dig rätt att sprida verket till hela världen?

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  3. Vad det annars skulle handla om? Tja, rätten till privat kommunikation kanske? Rätten att slippa ha privata intressen rota igenom min dator för att hitta saker att åtala mig för? Kanske principen att staten inte ska skapa en massa lagar för att upprätthålla en affärsmodell som inte längre fungerar, i likhet med isutkörare?

    Jag, och uppenbarligen ganska många, tycker inte att villkoren och priserna står i vettig proportion till varandra, och har därför slutat köpa CD-skivor. Det har inget med fildelning att göra, utan snarare att produkten är orimligt dålig, och att företagen bakom har skapat sig så ofantligt mycket badwill. Det är sinnessjukt att en sådan sak, dvs att man inte köper en dålig produkt, ska straffas med övervakning 1984-style.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  4. ”Det är sinnessjukt att en sådan sak, dvs att man inte köper en dålig produkt, ska straffas med övervakning 1984-style.”

    Skönskrivning och skräckbeskrivning i samma mening. Hade det varit så att du *enbart* hade låtit bli att köpa… då hade ingen jagat dig. Där är ingen skyldighet att köpa. Så kom inte men en snyftvals om att ”Buuhuuu, bara för att jag inte vill köpa är de DUMMA mot mig och gör massor med stygga saker mot mig!”. Det är trams som förorenar debatten med oviktigheter. Det är *piratkopieringen* som triggar de – ibland överdrivna – reaktionerna. Kom inte och försk mörka det eller skönskriva det genom att hävda att det bara handlar om att du vill avstå köp.

    Det du vill avstå är att *betala*… men lik förbannat ha tillgång till verken.

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  5. Bortsett från att det fortfarande inte finns några konkreta bevis för att det är just fildelningen, som är det man vill göra olagligt, är orsaken till de lägre försäljningssiffrorna.

    Att i en digital värld ha total kontroll på att exakt samtliga personer har betalat någonting för varenda text, låt eller filmsnutt man kommer i kontakt med, fungerar inte. Dessutom leder det inte till några bevisade förluster, så det enda de har förlorat är _kontroll_. Den tycker inte jag att de förtjänar, speciellt inte till det här höga priset.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  6. Ingen har sagt att fildelning skall förbjudas. Piratkopiering däremot…

    Inte heller är det någon som är intresserad av att ha på-öret-koll på varenda kopia av immateriella verk. Om jag manuellt rippar en skiva och ger filerna till en(1) kompis, tror du Universal, EMI eller APB bryr sig? Absolut inte. Kanske ett ”Hm… det borde du inte gör… men ok då…” på sin höjd.

    Men att rippa skivor på löpande band och erbjuda dem fritt till hela den internetuppkollade världen… *det* är en annan femma.

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  7. Problemet är att det inte går att se någon skillnad på om jag skickar filmen till en kompis eller flera.

    Om det inte var öret-koll de ville ha, så skulle de inte hitta på DRM-idiotier som gör att musik inte fungerar i vissa spelare, CSS, osv.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  8. Jag håller med om att vissa DRM-implementationer och vissa kopieringsskydd är Dåliga(tm). För att ta ett exempel som förtjänar en extra stor bajsmacka: Sony och root-kits.

    Personligen tror jag på en framtid där man uttryckligen köper en licens som är knuten till en person. ”Denna licens – köpt för X antal kronor – ger en person fri tillgång att avnjuta filmen Filmen på valfritt sätt i enrum eller med några kompisar. Enjoy.” Sedan laddar men hem den och därmed klart. Vill man ha en extratjänst i form av en plastskiva med vackert(?) dekorerat fodral att förvara sin film i så kostar det lite extra för distributionen av plasten.

    Jag håller alltså med dig i det att jag tycker det är fel att exempelvis låsa verk till vissa spelare. Har jag betalat för rätten att avnjuta verket, då skall jag fanimig få göra det också!

    Men det är ju inte detta som den huvusakliga debatten och kriget mot piratkopierare handlar om. Längst ned på skalan av kräk är de som tjänar pengar på andras verk. Sedan kommer i min bok de som i näst intill industriell skala – bara för att det är så ”skoj” och för att man får så mycket cred bland sina likasinnade kräk-kompisar i en slags klubb för inbördes beundran – rippar och publicerar. Inga argument om att ”DRM gör att jag inte kan spela” biter på den sortens verksamhet. Den är gjord på ren pin tjiv och jag tycker att sådant förtjänar att få tjäna på piskan.

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  9. Rättelse: *att få känna på piskan. (hjärnsläpp där… kanske skall äta min lunch nu och ge hjärnan lite glukos. 😛 )

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  10. En licens eller nåt som gör att man för materialkostnaden (5 spänn) kan få en blålaserversion av en film om man har betalat för DVD’n skulle vara super. Plus att man i princip fritt skulle kunna få ner den i ipod-storlek eller vad man nu ville ha. Det var ju materialet man hade betalat för, inte plastbiten.

    ”Längst ned på skalan av kräk är de som tjänar pengar på andras verk.”

    Det är det där jag inte förstår. Vilka skulle de vara? Western Digital som säljer hårddiskar? Det är ju ingen i piratvärlden som tjänar några pengar. Mer än i APB’s fantasipropaganda, möjligen. Och om det nu skulle gå att tjäna sådana där mängder med pengar på film och musik, så har ju mediabranschen inget att gnälla över. Det är bara att sätta upp en torrent-tracker och se hur miljonerna flödar in. Att _samtidigt_ säga ”det går inte att tjäna några pengar på musik och film” OCH ”piraterna tjänar massa pengar” håller inte.

    Om folk sedan kan ladda saker från 1000 pers med 100 filmer var eller 10 pers med 10000 filmer var gör ju ingen skillnad, det är ju varken svårare eller lättare att få tag på det. De där 100k filmerna skulle ju inte säljas ändå. Däremot gör det att man kan sätta ihop saker som ”samtliga ettor på trackslistan under 20 år”, som dök upp för några år sedan. Många av de låtarna går ju inte ens att köpa, och då finns självklart ingen som blir lidande av det.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  11. Säkerligen har du inte ungått att vissa länder har hela industrier av att göra piratkopior. Varför tror du att du kan köpa Windows Vista för 50 spänn i Hong Kong eller Saigon?

    Likaså tycker jag det är helt att använda program som Photoshop, 3D Studio Max eller liknande kommersiellt utan att ha betalat licens för dem. Det är vad jag menar med att tjäna pengar på piratkopierad mjukvara.

    Och faktiskt – enligt åtalet mot The Pirate Bay – så faller även de in under detta eftersom de kunnat nyttja sajten för att tjäna pengar på att folk indexar piratat material där.

    Därefter kommer som sagt de som inte direkt tjänar på det men som gör det i stor skala på ren pin tjiv.

    Vidare så hänger jag inte upp mig på ”förlorad försäljning”. Det handlar – som jag skrev – om principen ”Mitt och Ditt”. Upphovsägaren tycker ”Gör inte så dör med mina grejor!” och piraten säger ”Hah, skiter väl jag i! Sitt på denna och rotera, U sux!”.

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  12. Jag tvivlar på något sätt att hela Hong Kongs produktion av piratkopierade windows-skivor är baserade på nedladdningar från TPB. Att den här kopieringen mest har gjort att windows har en stor marknadsandel är inte någon nyhet, så inte heller där har de lidit något faktisk skada.

    För att _tjäna_ pengar måste man ha en intäkt, vilket inte är samma sak som frånvaron av utgift. Annars är jag miljardär nu, för jag lät precis bli att köpa IBM. Det den privata användningen av Photoshop och annat har gjort är att folk har lärt sig dem, vilket har ökat deras möjlighet till att jobba med det (med betalda licenser) senare i livet. Adobe får ökad marknadsandel, och ökade intäkter. Det är fortfarande ingen som lider.

    Det är självklart att ”förlorad försäljning” är viktigt. Om jag gör någonting, men det inte finns några bevis för att någon faktiskt tar någon skada av det, varken fysiskt eller ekonomiskt, varför ska det då vara brottsligt? Då är man nämligen inne på att lagstifta _moral_, vilket kristdemokraterna kan få ägna sig åt. Då väntar böter när man hänger tvätt på söndagen också. Det är ju ”fel”.

    Att då basera ett gigantiskt övervakningssystem för den typen av ”moralbrott”, är direkt sinnessjukt.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  13. Michael: Jag tycker det är vrålkul att du har tagit dig tid att kommentera här och vidareutveckla dina argument så pass mycket. Det uppskattas, även om vi inte är överens om sakfrågan. 🙂

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  14. TBP tjänade på sin sajt… med reklam. Ingen hade kommit dit och sett reklamen om de inte hade warez att locka med.

    Hobbyanvändning av verktyg tycker jag är OK… och det gör branschen också vilket påvisas med att exempelvis Microsoft’s Visual Studio och SQL Server finns för nedladdning från MS själva, om än i något trimmade versioner. Men *sedan*, när man jobbar med det skarpt och skapar prdukter som man säljer, *då* är det banne mig dags att göra rätt för sig och betala för programmen.

    Vidare handlar det inte enbart om ”moral”. Principen om Mitt och Ditt finns uttryckt i lag… för föremål enligt Äganderätt och för immateriella verk som Upphovsrätt. Tycker inte du att det är naturligt att det som *du* har skapat är det *du* som har rätt att bestämma om hur det får brukas… oavsett om det är ett föremål eller ett verk?

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | januari 31, 2008 | Svara

  15. Intäkterna för TPB har med största sannolikhet gått till driften av sajten. Och som sagt, om det hade blivit ett gigantiskt överskott hade det ju varit en bra affärsidé för resten av mediabranschen. De har inte velat starta en sådan sajt, alltså kan det inte vara speciellt lönsamt.

    Tillräckligt många betalar ju för Photoshop och sånt för att företagen bakom ska gå med vinst, så jag ser inget problem. Alla jag känner i mjukvarubranschen är noga med att använda vettiga licenser eller open source-saker, speciellt om man lever på att sälja licenser själv.

    Äganderätten till fysiska föremål har ingenting med saken att göra, eftersom det här handlar om information som kan kopieras utan kostnad.

    Att säga att ”upphovsrätten behövs, därför att upphovsrätten finns” är lite för cirkulärt resonemang för min smak. Upphovsrätten måste göras om, eftersom den i praktiken inte fungerar.

    Om jag har skapat en fysisk sak som jag har sålt, får köparen göra vad han vill med det. Det är hans problem. Jag ser ingen anledning att börja ha åsikter om han använde mitt fina träsnickeri för att peta vax ur sina öron, om jag faktiskt hade fått betalt för materialet och den tid jag hade lagt ned. Eller om han doppade mina fint rullade sushibitar i sin misosoppa.

    Om jag har skapat ett ”verk” får folk sprida det bäst de vill, med två undantag: Jag behåller rätten att stå som skapare (den ideella upphovsrätten), och rätten att i början använda det i kommersiellt bruk. Anledningen till att jag inte har lagt ut källkoden till t.ex. RSS/Ping är mest att den på sina ställen är ganska pinsamt ful.

    Den nivån av ”bestämma om hur det får brukas” som mediabranschen vill ha är som sagt en aning överdriven. All kultur bygger på tidigare saker, så varför skulle just _mina_ saker vara en slutstation hundra år framåt? Disney har skapat de flesta av sina filmer på gamla historier, men blir helt hysteriska när någon annan försöker bygga vidare på det.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | januari 31, 2008 | Svara

  16. […] angående det som jag tycker är viktigt att åskådliggöra. Nämligen att klarlägga skillnaden mellan upphovsrätt och upphovsrättsinnehav. Dvs. de ekonomiska rättigheter de stora dominerande musikbolagen och förlagen i vissa fall […]

    Pingback av MITT INSPEL I FILDELNINGSDEBATTEN NO MORE HYSTERA IN P2P AREA. « OSÄKERHET OCH TYSTNANDET | januari 31, 2008 | Svara

  17. Svar till 15: Varför skall mitt verk inte spridas vidare även om det kan finnas spår av tidigare arbete i det? Varför inte? Jag skapade det. Jag lät dig ta del av det på vissa villkor. Om du inte följer villkoren bryter du mot ett avtal med mig.

    Huvudargumenten finns i Aftonbladsartikeln.

    Kommentar av Michael Lundahl Karnerfors | februari 1, 2008 | Svara

  18. Kärnan i det hela är upphovsrätten som är felkonstruerad. Den behöver göras om – av demokratiskäl och av legitimitetsskäl. Dagens upphovsrätt med sina korkade och snedvridna skyddsregler har helt enkelt ingen folklig förankring. Visst skall upphovsmän skyddas, men inte upp till 70 år efter sin död. Vad är det för skydd, och vilka andra yrkesgrupper har sådana privilegier ? Nej skyddstiden för verk som skyddas av upphovsrätten behöver begränsas i tidsomfång. Jämför med patentskyddet som uppfinnare får – där hittar lagstiftarna en bra vägledning för en ändring av upphovsrättslagen. Där gäller en skyddstid på ca. 20 år från den tidpunkt när patentansökan registrerades.

    Kommentar av Odin | februari 1, 2008 | Svara

  19. Det är precis det som är problemet här. Vi vill ha bättre villkor. Det roliga är att det leder till större publik för skaparen, och ett rikare liv för samhället.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | februari 1, 2008 | Svara

  20. Spännande ämne verkligen, en reflektion över orsak o verkan varför har CD/DVD media märkliga kopieringskydd som gör att de inte fungerar i alla spelare? En annan reflektion ett dataspel kostar en slant att producera vilka skall betala? Ingen aller alla antar jag för att det skall vara fulltständigt rättvist. Piratkopiering är ett brott enligt mig, ungefär lika allvarligt som fortkörning men ändå. Att det är ett brott gör att fildelningen hålls nere på rimliga nivåer. En sista reflektion när man i Sverige köper en tom DVD/CD skiva betalar man samtidigt en avgift för att ersätta förlorade inkomster för upphovsrättsmän, man har alltså betalat för ett brott man ännu inte begått, det är humor i min smak 🙂 Påminner mig om en Monthy pyton skecth där man betalar för en argumentering men bara får en massa motsägelser…

    Kommentar av Harr Klingsten | februari 4, 2008 | Svara

  21. Tyvärr har du fel där Harr Klingsten.. De som tar HELA vinsten av kasettavgiften är de stora skivbolagen och fördelas baserat på radions spellistor. De spellistor som radiostationerna indirekt skapar på beställning av skivbolagen då de får order om precis vilken musik de ska spela och spelar de inte rätt får de inte spela någon musik. Musikindustrin och ENDAST musikindustrin får del av den ersättningen.

    Argument som är upptaget tidigare, vilket annat yrke har samma skydd och varför är musik mer värt än ett program? Trots att program kan kosta många hundra gånger mer..

    Kommentar av Daniel Jönsson | februari 16, 2008 | Svara

  22. Piaratkopiering är stöld

    Kommentar av Daniel Persson | juli 8, 2008 | Svara

  23. Daniel Persson: Ja, och krig är fred, och avlyssning är integritet.

    Kommentar av Daniel Brahneborg | juli 8, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s