Basic personligt

Under gårdagens Shorinjikempopass pratades det mycket om utmaning i relation till ens kunskap, och vad som händer både när de matchar och när den ena är rejält större än den andra.

Det speciella med budo, till skillnad från att bara hoppa upp och ner hos Friskis & Fetish, är ju att nivån på utmaningen kan ändras så markant. Även den enklaste nybörjarteknik (uchi uke zuki) gick att skruva till och ändra förutsättningarna för, så att den var långt ifrån uppenbar även för de mer rutinerade i gänget. Därmed kan man känna att man måste pressa sin kunskap uppåt för att klara av uppgiften, precis lagom för att det varken ska bli långtråkigt eller omöjligt.

Att budo är en mental resa, som absolut inte har någonting med “våld” att göra, blir alltmer uppenbart. Jag visste det till viss del redan innan jag började, men inte att det skulle vara så här genomgående och allmängiltigt. Den förbättrade fysiken och motoriken känns nästan som en bieffekt ibland.

Andra bloggar intressant om: shorinjikempo, kampsport, budo.

Juniper försöker lura korkade internetoperatörer att köpa saker de inte behöver, genom att säga att deras senaste burk kan “stoppa pirater”. Jenny Stadigs på IDG citerar glatt, där enda problemet är att den inte är laglig. Folk är så himla kinkiga med att kunna låta sin privata kommunikation förbli privat, som om inte staten skulle ha rätt att se och höra allting folk säger. Sicket trams.

Bortsett då från att den även kommer stoppa fullt “laglig” bittorrent-trafik, och knäckas lika snabbt som Telenors idiot-DRM häromdagen, är det ju den allra viktigaste aspekten som saknas från artikeln.

Varför, vid min Gud, VARFÖR är det så viktigt att spendera miljoner, som dessutom betalas av kunderna själva, för att “stoppa pirater”? Att mediabolagen hatar internet och vill göra om det till kabel-tv där de själva är de enda som får skicka ut någon information är ju i det stora helt irrelevant. Att några musikproducenter eller filmare kanske blir arbetslösa för att de inte kan elementär ekonomi och inte kan sälja sina produkter skiter jag faktiskt i. Fullständigt. Frågan är ju vad det har för effekt på Sverige som nation, när det gäller utbildning, teknisk och ekonomisk utveckling, företagande, osv. En enstaka yrkesgrupp kan ju rimligen inte få stå i vägen för ett helt samhälle.

Och visst, om det skulle visa sig att all framtida programutveckling plötsligt blev onödig och mjukvarubranschen försvann och jag därmed blev arbetslös, så garanterar jag att jag inte skulle skrika om att stifta lagar om att folk skulle tvångsbeskattas för att stödja en död bransch. Då hade jag skolat om mig, och sökt som innehöll någon annan typ av problemlösning. Eller blivit kock, för mat är gott. Att införa mjukvarupatent i EU så att hela mjukvarubranschen istället skulle fly till Indien är en lite annan sak.

När jag bad om vettiga argument mot att stoppa fildelningen så var det faktiskt inte sådana här saker (Telenor och Juniper) som jag hade väntat mig, där man inte ens ställer frågan “varför” utan går direkt på “hur”.

Bästa operatörer: Jag kan komma och hålla en kurs i problemlösning åt er om ni vill. Ni kan få det för halva priset till vad de här idiotlådorna skulle kosta, så sparar ni dessutom en rejäl slant.

Andra bloggar intressant om: fildelning, juniper, jenny stadigs, bittorrent, idp, drm, telenor.

Precis som Pär Ström precis påpekade, så visar historien om det felaktiga tillslaget i onsdags hur lätt det kan bli fel med “elektroniska fotspår”.

Det korkade med “men jag har bara rent mjöl i påsen” börjar nu bli smärtsamt uppenbart. Inte nog med att det är inte du själv som avgör hur rent det är, det är så lätt att förfalska och blanda ihop att det inte ens behöver vara ditt mjöl.

Det spenderas massor med resurser på att hitta terrorister som inte finns eller folk vars enda “brott” är deras läggning. Det är sjukt att man måste påpeka att man tycker att det skulle vara bättre att polisen ägnade sig åt att hindra riktiga brott, och hitta de som har begått dem. Strategin att göra alla till kriminella för att åtmistone ha någonting att åtala dem för om staten inte gillar deras åsikter, är bara osmaklig.

Läsvärt hos Drottningen, med ett par bra kommentarer från Blogge, drf och steelneck.

Länkar: SvD, IDG, knuff.se

TV-bolagen börjar definitivt inse att internet finns, och att det är ganska korkat att inte utnyttja de webadresser som man nämner. I senaste avsnittet av How I Met Your Mother (S3E19 - Everything Must Go) skapar Marshall en websajt för att sälja Lilys kläder. Han kallar den för www.marshallandlilyselltheirstuff.com. Självklart så finns den, vilket de lite onödigt påpekar i slutet, och leder till en sajt där man kan köpa både de kläder de hade på sig i avsnittet och en del annat. Intäkterna går till välgörenhet.

Snyggt.

Sedan var Britney Spears med igen, och sånt är ju alltid kul.

Andra bloggar om: how i met your mother, tv, britney spears, välgörenhet, internet.

Hade jag varit kund hos Telenor hade jag omedelbart ändrat på det, efter att ha läst den här hål-i-huvudet-kommentaren från deras produktdirektör, som just spenderat en massa miljoner på meningslöst DRM-trams.

De drm-skydd som finns har blivit hackade. Det här är en mycket bättre krypteringsalgoritm, säger Berit Svendsen.

Jag orkar inte ens lista allting som är feltänkt med det här, för risken är att utrymmet på några gigabyte hos wordpress.com skulle ta slut. Det hela är bara sorgligt.

Andra bloggar om: fildelning, telenor, berit svendsen, drm.

För ett tag sedan fick jag ju låna en liten stegräknare av mamma, en “Silva”. Eftersom jag alltid tar samma väg till jobbet, och oftast går samma promenad på lunchen, har jag börjat lära mig hur många steg varje sak tar.

Efter ett tips från Ister så köpte jag en ny, en LS2000 från Keep Walking. Den har en mycket bättre bälteshållare, så det känns inte längre som om man ska tappa den hela tiden. Den förra fick jag ha innanför bältet av säkerhetsskäl, men det behövs inte med den här. Den allra största skillnaden är dock känsligheten. När jag bara gick omkring hemma för att fixa lite mat och hälsa på datorn fick jag förut max något hundratal. Den nya gav 1200 för samma sak. Även för längre sträckor, där det verkligen inte borde göra någon skillnad, ger den här konstant ungefär 20% mer. Underligt att det kan vara så stor skillnad, eller om det bara handlar om ett dåligt batteri.

Kan ju vara bra att veta att de antal som anges i rekommendationer här och där verkligen måste vara för rätt mätare för att vara meningsfulla. Dessutom måste man ju använda rätt siffror för sysselsättningar där man inte kan ha den på sig, som kampsport i mitt fall. Enligt den här sidan ska det ligga runt 8000-12000, lite beroende på stil. Shorinjikempo påminner tillräckligt mycket om de stilar som ligger i det högre spannet för att jag med gott samvete kan sätta en jämn och fin 10000 i kalkylarket. Det är dessutom för Silva-räknaren. Vi står ju still ibland och lyssnar, så det jämnar nog ut sig.

Andra bloggar om: stegräknare, shorinjikempo, kampsport, motion, kondition.

Dagens roligaste kommentar står nog Mathias Berggren för, angående möjligheten att få tag på film på nätet.

Utbudet är några hundra filmer. Enligt branschorganisationen Filmfolket finns det därutöver ett tiotal svenska lagliga alternativ för nedladdning och strömning av film. Några är SF Anytime, CDon, Film2Home och Headweb. Nu borde det inte vara möjligt att försvara illegal nedladdning med att lagliga alternativ saknas.

Ett tiotal sajter, alla som kräver Windows, och som med något enstaka undantag ger filer som varken kan kopieras dit man vill eller brännas på DVD så man kan ta med filmen till en kompis. Alla med på sin höjd något hundratal filmer. Så fint. Jo, det är väl ungefär det enda man är intresserad av, de absolut senaste Hollywood-alstren?

Åh, jag måste ta med hans sista stycke också.

Det viktigaste om piraterna ska kunna stoppas är att titlarna finns på lagligt sätt, inte på vilken internetsida de säljs.

Ja, målet är ju att “stoppa piraterna”, inte att få in mer pengar. Förstår de inte skillnaden? Och “internetsida”? Slutade inte folk använda det uttrycket på 80-talet eller nåt? Allvarligt? Vi, den stora och korkade massan ska gå till officiella och fina “sidor”, där vi till en viss kostnad ska få ta del av utbudet. Jo, det är ju så internet fungerar. Eller inte.

Fan, den här artikeln blir bara roligare ju fler gånger man läser den…

Filmfolket bedömer att den lagliga marknaden för nätfilm i Sverige växer från nästan noll till 300 miljoner kronor 2007–2010. Nätfilmen står för mer än tio procent av köp- och hyrfilmsmarknaden om tre år.

Ok. Killen pratar om “internetsidor”, att “några hundra filmer” är ett bra utbud, och tror att problemet är att bara några få ställen får sälja en film, inte att den har massa DRM-trams som gör att den inte går att använda. Uppenbarligen har han ingen som helst koll om hur internet fungerar, eller vad miljoner med människor egentligen gör där. Sedan påstår han sig veta vad som ska hända där, på samma ställe där han inte vet vad som händer nu, om ytterligare två-tre år. Ja, verkligen trovärdigt.

Rick har några exempel från lögnarna på Stim, och de är nog i samma klass.

Säga vad man vill om de “kreativa” branscherna, men kreativitet i att hitta på lögner och egna små världar som inte har någonting med verkligheten att göra, har de ju i alla fall. Låter det elitistiskt att säga att de när som helst är välkomna att börja föra en dialog med oss som faktiskt förstår någonting, så vi kan hjälpa dem bort ur det träsk de har grävt ner sig i? Hmm, lite kanske.

Andra bloggar om: fildelning, mathias berggren, stim.

Jag håller med Björn, låtskrivare ska kunna få betalt för sitt arbete. Absolut. Upphovsrätten är det dessutom inte någon vettig människa jag vet som vill ta bort, vilket är en helt annan sak än att uppdatera och förändra den för att passa den verklighet vi lever i.

Precis som Emma skriver så är det bara en fråga om vilka avtal låtskrivarna skaffar sig med artisterna som ska framföra låtarna i fråga, men det har ju ingenting med varken fildelning eller upphovsrätt att göra. Det är ren företagsekonomi, något som fler i mediabranschen behöver lära sig. Sedan är ju frågan om hur mycket de ska få betalt, och hur stor kopplingen ska vara mellan hur många gånger en viss fil har kopierats från ett ställe till ett annat, och hur mycket pengar låtskrivaren ska få.

Som programmerare är jag i en väldigt liknande situation. Vi är en begränsad, men ack så viktig del av vår respektive bransch. Samtidigt är framgången för de program vi skriver helt frikopplad från vår lön. Om ett nytt program inte säljer alls, eller, tack vare de tillägg och förbättringar man har gjort, säljer för mångmiljonbelopp, spelar i det korta perspektivet ingen roll. Jag får samma lön ändå. Däremot pressas jag att göra ett bättre jobb och göra en bra produkt som leder till stora intäkter, eftersom det tryggar min anställning och löneutveckling. I de situationer som det framgår vem eller vilka programmerarna är, bygger det dessutom ett varumärke som i sin tur leder till nya anställningar, konsultuppdrag, eller vad det nu är. Vilket betyder mer pengar.

Behöver Linus Torvalds oroa sig för att bli arbetslös? Knappast. Kommer artister fortsätta anlita Max Martin? Självklart. Samma problem, samma lösning. Det handlar om en löneförhandling med den part som drar in pengarna, inget annat.

Så sluta komma dragandes med “det är så synd om oss som inte får några pengar”, när ni samtidigt bevisar att det finns massor med pengar i branschen, men er brist på inkomster helt och hållet beror på den egna inkompetensen. Förhandla bättre istället.

Andra bloggar intressant om: Björn Ulvaeus, fildelning, upphovsrätt, låtskrivare.

Nyheten om virus/trojaner/whatever i MP3-filer dyker upp då och då, speciellt i samband med rättegångar och debatter om fildelning. Filen ska heta lite olika saker, och smitta genom att man ombeds installera någonting när man klickar på den. Den ska spridas framför allt via fildelningssajter, av någon anledning.

Ok, ett par saker:

1. Stäng av “dölj filnamnstillägg” i Windows. Alltid. Med en gång. Det är ett vansinnigt otyg, som bara gör att risken ökar att man klickar på fel sak.
2. Titta, nu heter filen blabla.mp3.exe. PUNKT EXE. Inte punkt mp3. Alltså är det ett program och inte musik. Ta bort. Å andra sidan såg du det redan innan du laddade ner den, eller hur?
3. Om den mediaspelare du använder (vilket förhoppningsvis är VLC om du kör Windows) vill installera någon ny codec, så släng filen. VLC kan spela upp allt. Kan den inte spela upp filen, så är det varken musik eller film. Ta bort.
4. Om filen du laddar hem visar sig vara en rar-fil med ännu en rar-fil inuti, och en textfil som säger att lösenordet finns på någon websajt, så är det en lögn. Ta bort. Det finns inget lösenord. Tramset om att det är ett “skydd mot antipiratbyrån” och liknande är lögn.
5. Tjat om att filer på fildelningsnätverk är osäkrare än “riktiga” musikfiler, dvs DRM-skadade saker är ren lögn.

Så vad handlar det är om? Jo, ren och skär propaganda, för att sprida föreställningen att “fildelning ger virus” hos folk. Inte för att inte Windows är ett himmelrike för virus på grund av sin arkitektur och dess beteende, men det är en helt annan sak.

Länk: DN, PC för Alla.

Andra bloggar intressant om: fildelning, virus.

Det genomgående temat just nu verkar vara missriktad välvilja.

14-åringar som av egen vilja vill ha sex med sin 15-åriga flickvän/pojkvän, riskerar att dels inte få ut preventivmedel, och dels att partnern åtalas för “våldtäkt av barn”. Väl analyserat av Blogge och Johanna Nylander.

Skivbolagen tjatar om att de vill få in pengar så att artisterna kan få betalt, men de artister som ökar mest i popularitet, säljer mest och får flest livespelningar, är de som har vänt skivbolagen ryggen och tillhandahåller rena MP3-filer själva, antingen gratis eller till en mycket låg kostnad.

Lagen om prostitution, som ju skulle ses över men med enda godkända slutsats att straffen skulle skärpas, påstås vara till för att hjälpa de prostituerade (så att de ska slippa “utnyttjas”). Undrar då varför ingen i sexbranschen någonsin uttalar sig positivt om den, eller varför de inte ens lyssnar på deras åsikter.

Läkare som vill utföra aborter eller hjälpa personer med cancer, stoppas om patienten i fråga lever “papperslöst”, trots att det inte handlar om några egentliga pengar. Man vill visa att Migrationsverket har makt, men visar bara att Sverige som nation är kallt och empatilöst.

Är det för mycket begärt att lyssna på de personer som man påstår sig vilja hjälpa, och se vad lagarna faktiskt får för effekter? Människor gör allt i sin makt för att få del av bidrag och slippa kostnader. En skatt på email skulle t.ex. inte leda till massiva skatteintäkter, utan att folk slutade maila. Vad en lag säger att den vill göra och vad den har för effekt är radikalt olika saker, och någon gång i livet skulle jag vilja se någon politiker som förstår det. Förutom hos Piratpartiet då, där hela frågan om vad lagar får för effekt är en av grundprinciperna.

När man ovanpå allt det här dessutom har en kund med väldigt underliga problem, men som envist vägrar att skicka varken några konfigurationsfiler eller ännu mindre några loggfiler, vilket skulle hjälpa långt i att förstå vad det är som händer, är det lätt att bli lite grinig. Dessutom sa de igår att de skulle hjälpa till på alla sätt de kunde. Jaha… förutom då att svara på några av våra frågor och skicka något av den information vi ber om. Så bra. Man känner sig som en läkare som försöker diagnostisera över telefon. Med Helen Keller som patient. Utan tolk.

Andra bloggar intressant om: fildelning, sex, 15-årsgräns, preventivmedel, skivbolag, sjukvård.