Köpte dator

Det blev dags att köpa ny jobbdator, eftersom den gamla inte längre ville prata med den externa monitorn. Konfiguration, klick. Leverans hem, tack. Sedan började det strula.

Nej, betalning via faktura var inte möjligt om det var delar som skulle hämtas i butik. Vilket inte var fallet, jag skulle ju få allting levererat? Jag ringde datorföretaget, och undrade vad de menade. Jaha, fakturor var för tillfället avstängt för alla. Jag tipsade om att faktiskt skriva det på webben istället för den direkta lögnen. Fakturor och/eller finansiering skulle eventuellt återkomma vid något senare tillfälle, men det verkade lika gärna kunna bli nästa vecka som strax efter att solen slocknat.

Fram med betalkortet. Klick, klick, och så kom ett bekräftelsemail med en stor rubrik ”Faktureras till” med rätt adress. Öh, va? Sedan kom ett mail till, om att betalningen inte hade gått igenom. Den där som alltså gjordes via kortet ändå.

Jag ringde banken, som sa att jag hade nått taket på det kortets köpgräns. Den gick ju att höja, så jag fick ett PDF-formulär via mail. Det fanns till och med en mailadress jag kunde skicka tillbaka det till. Det enda lite otydliga var signaturfältet. Bankpersonen som jag pratade med först hade sagt att om jag struntade i det fältet, men ringde upp dem efteråt och legitimerade mig via bank-id (det där som funkar för typ alla ekonomiska transaktioner i hela Sverige), så skulle det bli bra. Jag ringde kortavdelningen, men så enkelt var det ju inte. Helst skulle jag skriva ut, signera, och scanna formuläret innan jag mailade det. Det kändes som ett gränsfall att de ännu hellre hade velat ha det faxat. Eller skickat enligt RFC 1149, som någon medeltida barbar. Sorry, jag har ingen skrivare. Däremot hade jag en scannad version av min signatur som jag har använt för diverse offerter. Ok, klipp och klistra. Jetefint. Supersäkert och bra. Det finns ju ingen annan i hela universum som kan göra samma sak. Eller nåt.

Efter att ha mailat patchade versionen ringde jag banken igen, som höll med om att de på den här punkten var ”lite gammaldags”. Nej, att välja den osäkrast möjliga lösningen är bara dumt, speciellt när bättre lösningar redan finns i företaget. Men ok, köpgränsen blev höjd.

Jag hoppade tillbaka till datorköpssidan, bad om ett nytt försök med samma kort, varvid köpet nekades igen. Feltexten innehöll exakt noll information, bara ”det gick inte”. Jag ringde datorföretaget för att försöka få lite mer detaljer, men blev mest bara förvånad över den totala bristen på förståelse för mitt problem. De erbjöd sig att maila banken å mina vägnar, vad nu poängen med det skulle vara. Själv ville jag veta varför betalningen inte gick igenom, inte bara att. Var deras egna webb trasig? Var deras betalningstjänst trasig? Var det något problem hos kortleverantören? Blev det nekat hos banken? I så fall varför?

Det där gäller förresten rent allmänt. Om min begäran om någonting blir nekad, vill jag veta varför. Är det mitt eller den andra sidans fel? Om det är mitt fel, vad skulle jag behöva ändra för att begäran skulle bli godkänd (förutom saker som att bli en minoritetskvinna (kanske inte helt uppenbar pop cultural reference)).

Jag blev till slut vidarekopplad till en annan avdelning, som då kunde se att betalningen redan var gjord. Det var därför mitt senaste försök inte gick igenom, för då hade jag gått över (den nya) köpgränsen igen. Jag gick tillbaka till länken för min order, och jo då, den stod som betald. Mellan att banken höjde köpgränsen och jag klickade på ”Prova igen”, en tid på långt under en minut, hade de alltså lyckats smita emellan och redan genomfört transaktionen. Varför betalningssidan då inte kunde säga det, istället för att försöka ta betalt en gång för mycket, kan man ju också undra.

Jag påpekade att betalning via faktura var ofantligt mycket enklare, men att man kan vänta med leverans till efter att fakturan var betald var tydligen ett totalt okänt koncept. Jag förstår att de inte vill ligga ute med pengar och riskera obetalda fakturor, men enda alternativet är faktiskt inte betalkort.

Man skulle kunna tro att ett (stort) datorföretag har koll på sin webbplats som är till för att köpa företagets datorer. Man skulle också kunna tro att en (stor) bank använder de tekniska lösningar som finns för att erbjuda maximal smidighet för kunden och maximal säkerhet för dem själva. I båda dessa fall har man då tydligen fel.

Nu återstår bara att vänta på att datorn ska skruvas ihop och skickas hit. Eller så dyker den upp på fakturaadressen.