Hundra filmer räcker väl?

Dagens roligaste kommentar står nog Mathias Berggren för, angående möjligheten att få tag på film på nätet.

Utbudet är några hundra filmer. Enligt branschorganisationen Filmfolket finns det därutöver ett tiotal svenska lagliga alternativ för nedladdning och strömning av film. Några är SF Anytime, CDon, Film2Home och Headweb. Nu borde det inte vara möjligt att försvara illegal nedladdning med att lagliga alternativ saknas.

Ett tiotal sajter, alla som kräver Windows, och som med något enstaka undantag ger filer som varken kan kopieras dit man vill eller brännas på DVD så man kan ta med filmen till en kompis. Alla med på sin höjd något hundratal filmer. Så fint. Jo, det är väl ungefär det enda man är intresserad av, de absolut senaste Hollywood-alstren?

Åh, jag måste ta med hans sista stycke också.

Det viktigaste om piraterna ska kunna stoppas är att titlarna finns på lagligt sätt, inte på vilken internetsida de säljs.

Ja, målet är ju att ”stoppa piraterna”, inte att få in mer pengar. Förstår de inte skillnaden? Och ”internetsida”? Slutade inte folk använda det uttrycket på 80-talet eller nåt? Allvarligt? Vi, den stora och korkade massan ska gå till officiella och fina ”sidor”, där vi till en viss kostnad ska få ta del av utbudet. Jo, det är ju så internet fungerar. Eller inte.

Fan, den här artikeln blir bara roligare ju fler gånger man läser den…

Filmfolket bedömer att den lagliga marknaden för nätfilm i Sverige växer från nästan noll till 300 miljoner kronor 2007–2010. Nätfilmen står för mer än tio procent av köp- och hyrfilmsmarknaden om tre år.

Ok. Killen pratar om ”internetsidor”, att ”några hundra filmer” är ett bra utbud, och tror att problemet är att bara några få ställen får sälja en film, inte att den har massa DRM-trams som gör att den inte går att använda. Uppenbarligen har han ingen som helst koll om hur internet fungerar, eller vad miljoner med människor egentligen gör där. Sedan påstår han sig veta vad som ska hända där, på samma ställe där han inte vet vad som händer nu, om ytterligare två-tre år. Ja, verkligen trovärdigt.

Rick har några exempel från lögnarna på Stim, och de är nog i samma klass.

Säga vad man vill om de ”kreativa” branscherna, men kreativitet i att hitta på lögner och egna små världar som inte har någonting med verkligheten att göra, har de ju i alla fall. Låter det elitistiskt att säga att de när som helst är välkomna att börja föra en dialog med oss som faktiskt förstår någonting, så vi kan hjälpa dem bort ur det träsk de har grävt ner sig i? Hmm, lite kanske.

Andra bloggar om: fildelning, mathias berggren, stim.