Lögner

Alltså, hur korkad kan man vara?

Om man nu är helt övertygad om att man har rätten på sin sida, antingen det gäller om fildelning är skadligt eller vad koldioxid har för effekt på den globala miljön, varför ser man då inte till att alltid vara så korrekt som möjligt?

Men nej då, mediabranschen ser till att muta poliser, stämma folk som inte ens har en dator, använda artister vars verk man inte ens har någon rätt till (eller stavar deras namn fel), och allt vad det är.

Sedan springer Al Gore och gör en fin film om miljön, som inte nog med att den har ett antal allvarliga fel, dessutom innehåller en datoranimerad sekvens från The Day After Tomorrow. Det är inte riktigt det bästa sättet att övertyga folk på.

Om man har så pass tunt på fötterna att man måste ljuga och manipulera och ha sig, så har man i mitt tycke redan förlorat. Eller så vet man helt enkelt att man inte har något konkret att komma med, utan fortsätter bara att argumentera för egen vinning. Ett Nobelpris, t.ex.

Andra bloggar om: , , .

Annonser

Nakenhet

Det har gått lite för långt med nakenhysterin när folk inte ens klarar av att se en teckning av Leonardo Da Vinci. Att det skulle orsaka skolk känns visserligen mest som bullshit, och att det är något som de kreativa eleverna har använt som bortförklaring. Ändå ska man måla över den nu. Kan någon tidning ta på sig att kolla med skolan efter någon månad för att se om skolket har upphört?

Byxor så lågt skurna som de här får mig att vara glad över att jag inte är tjej. Jag står inte ens ut med 90% av dagens byxor, eftersom det känns som om de ska ramla av. Ok med en glimt av lite BH-spets eller nåt, men de där byxorna var väl ändå lite överdrivna? Borde inte kvinnorna känna sig kränkta eller nåt?

Sedan undrar jag vad Thomas Bodström tycker om den 10-åriga tjejen som låtsades vara nätpedofil. Det sätter ju saker och ting i ett lite annat perspektiv. Världen är inte så enkel att det alltid bara är ”fula gubbar” som försöker ragga på oskuldsfulla tonårstjejer som aldrig ens har tänkt tanken på att pussas.

Andra bloggar om: , , , .

Den mutade Jim Keyzer

Efter några timmars datorpaus tittade jag i min RSS-läsare och såg rubriken ”Den mutade polisen heter Jim Keyzer” hos Christian Engström. Sedan såg jag Rick Falkvinges ”Dagarna då korruptionen kom till Sverige” med en länk till Kopit, och då började det klarna. Den mutade polismannen Jim Keyzer hade tydligen blivit sur över att folk kallar hans muta för muta. Tulle liten då, så synd det är om honom. Även Emma/opassande hade tagit upp det.

Eftersom jag inte tycker att man ska förhandla om anställning på det företag som man för tillfället utreder i ett synnerligen viktigt mål, drar jag härmed mitt strå till stacken och ser till att det blir ytterligare några träffar på både ”Jim Keyzer” och ”mutad polisman”. Undrar om jag också kommer föräras med ett brev i och med detta. Jag hoppas det, man vill ju inte vara utanför.

Vi såg ju för något år sedan hur bra det gick när Johanna Parikka Altenstedt försökte tysta bloggar, i det fallet framför allt Isabella Lund. Det lär gå ungefär lika bra nu.

Och vet ni vad, era korkade och paranoida filmbolag? Jag är inte det minsta intresserad av att ge er ett enda öre igen i framtiden, oavsett hur många personer ni mutar eller hotar. Jag spenderar mina pengar hos företag som säljer bra produkter till bra villkor. Inte sådana som stämmer sina egna kunder.

Även hos Karl Sigfrid.

Andra bloggar om: , , , , .

Juggeland igen

I slutet av maj ska jag förmodligen tillbaka till Kosovo i några dagar. Mina intryck från förra resan var ju lite blandade (resan dit, personligt utrymme, blandat, språk, sås, och skottlossning), men nu vet jag ju mer vad jag kan förvänta mig, så det ska nog gå bra. Huset där jag satt i höstas var ju under uppbyggnad, men allt sådant ska vara klart nu också. Ganska trevligt att veta vilket land man ska till, till skillnad från förra gången då jag nästan ända tills vi landade trodde att jag skulle till Kroatien. Geografi var aldrig mitt favoritämne. Eller samhällskunskap. Eller att titta på nyheterna överhuvudtaget de senaste 20 åren.

Jag har pratat en hel del via nätet med de jag ska träffa (igen), så det känns inte alls lika nervöst som förra gången. Dessutom är det schysst traktamente där, vilket inte heller gör ont. Fast den här gången ska jag jobba lite mer på att få tag i seriösa cevapici.

Andra bloggar om: , , .

Dubbelmoral

Filmbranschens största talang verkar absolut inte vara ”kreativitet” utan snarare ”dubbelmoral”.

SF höll ju på att tjata livet ur sig om att biotider.se ”stal” deras innehåll (genom att länk till det… huh?), och förstörde hela deras affärsmodell, jidder jidder. Sedan ser man på Crippas filmblogg (via knuff.se) att DN’s På Stan glatt får göra precis den typen av länkning, och ge samma typ av mervärde som biotider.se gjorde.

Fint, verkligen. Får vi se en ursäkt nu, och en uttalande som visar att man nu har förstått hur internet fungerar?

Andra bloggar om: , , , .

Microsoft stjäl musik

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men Microsoft har just visat varför DRM suger. Till de stackars dumskallar som har betalat pengar till deras kortlivade musikaffär med loggan ”Plays For Sure” kan jag bara ge ett stort ”muahahahha!”.

Ni trodde att ni ”köpte” någon musik? Ni trodde att det inte gjorde någonting att filerna var DRM-skadade eftersom det skulle krävas att Microsoft skulle gå i konkurs innan de slutade fungera? Stupid, stupid, stupid.

Ja, om det nu inte är så att ni aldrig mer kommer köpa en ny dator, eller installera om operativsystemet på något sätt. Men nej, det är ju helt orimligt. En dator brukar ju ha en livslängd på minst 50 år, och att installera om Windows har ju ingen någonsin gjort.

Så vad är problemet? Jo, den sista augusti i år kommer servrarna som skickar ut aktiveringskoderna till ägarens nya dator eller ominstallerade operativsystem för musiken som är ”köpt”, stängas av. No More Codes. Njut av den musik du har, för byter du dator så finns den inte längre.

Eller uttryckt på ett annat sätt: Microsoft har härmed stulit den musik du har köpt. Det står aldrig ”hyr, och vi har rätt att avsluta hyrestiden när som helst” på webshopparna, utan ”köp”.

Börjar poletten ramla ner? Det är inte pirater som blir lidande av allt DRM-trams, de är de betalande kunderna. Det behövs en lag mot DRM, och det snart. Yo, Konsumentverket? Sverker?

Tillägg: Nu hos Ny Teknik.

Andra bloggar om: , , , .

Bakåtfall funkar

Jag har inte så mycket mer att säga om idiotin att samtidigt hävda hur viktigt det är med att skydda den personliga integriteten samtidigt som man ger FRA frikort att avlyssna all internetkommunikation, eller att den ansvarige polismannen undersökte ett ärende samtidigt som han pratade om att börja jobba för den ena parten, så jag nämner lite om Shorinjikempo igen istället.

Som de flesta andra budosorter har vi framåtfall och bakåtfall, och de senare har gett mig problem i samtliga tre år jag har tränat. Idag lyckades jag för första gången både placera armarna rätt och böja och sträcka på rätt ben. En liten duns på rumpan, varvid jag utan att något av knäna hade tagit i golvet eller böjt armarna ur led, helt plötsligt stod upp igen. Coolt. Kroppskontrollen går åt rätt håll, även om det inte går fort. Det är nästan lite lustigt hur svårt det är med motoriken ibland.

Andra bloggar om: , .

Jag förstår Microsoft

Jag börjar förstå Microsofts tradition att alltid säga ”vänta tills ni får se nästa version!”, för så känns det för mig just nu också. Den version av vår SMS gateway som några väl utvalda kunder har fått börja köra är både snabbare på många saker än den som folk får i vanliga fall, och innehåller en massa nya roliga funktioner. Så långt är allting bra.

Å andra sidan så finns redan en del saker till versionen efter det, vilket gör att det område som har varit besvärligast prestandamässigt nu är slutgiltigt löst. Det ska förmodligen in fler saker där, så den är det ingen som har fått se än. Nu när det kommer mail om att just den biten går lite långsamt, vilket betyder att det ”bara” går sisådär 500 meddelanden per sekund istället för 1000 på en liten Linuxburk, gör det ont i själen. De får helt enkelt avvakta lite.

Det är ännu värre i versionen två steg framåt, som utvecklas parallellt. Där är det mycket som ska göras om, för att lösa lite andra saker som kunderna har frågat om (sorry att jag inte kan vara mer specifik än så). Mycket kod ska bort, mycket kod ska in, och en hel del ska helt enkelt bara ”ändras”. Nu när vi vet hur det ska lösas, efter flera års tester och brainstormande, kliar det verkligen i fingrarna för att få ihop det så fort som möjligt.

När Microsoft precis efter att de har släppt NT säger ”men ni ska se XP, den kommer vara mycket bättre”, förstår jag hur de känner det. Sedan gäller det ju att förverkliga planerna också, och se till att nya funktioner och ny arkitektur ökar både prestanda och stabilitet. Där kan man kanske nöja sig med att säga att vissa företag är bättre på det än andra, återigen utan att nödvändigtvis vara mer specifik än så.

Andra bloggar om: , .

Hemma igen

Så där, då var vi hemma igen.

Som vanligt började dagens träning med lite uppvärmning. Den här gången var det dags för en japansk klassiker, när alla springer i takt och ropar med i en käck ramsa. Det är både lite japansk räkning och kiai med, vilket blir lite coolt när man är så pass många. Vi som hade varit med förut och visste vad som väntade, sa snabbt till varandra ”this is SO going on youtube!”. Ullis tog tag i videokameran och filmade alltihop. Nu ska jag bara sätta i firewirekortet och lattja runt lite, så kommer en youtube-länk sedan. Hysteriskt knäppt, men man blev faktiskt lite varm till slut.

Lustigt nog ingår en variant på hjulning i Shorijnikempo, men den används mest för att vänja sig vid det hårda golvet. Den japanska tränaren tyckte däremot att den fungerade som försvar för att snabbt komma bort den bit. Inklusive hjulning bakåt. Själv hjular jag ungefär lika bra som en struts kan flyga, men jag fick i alla fall ett löfte att om jag lyckas lära mig bakåthjulning och använda det i min nästa gradering, så kommer jag få en rejäl pluspoäng i utvärderingen. Det är nästan så att det är värt att jobba på, om inte annat för att se graderingspartnerns min efteråt. Snacka om att man skulle få tillfälle till en motattack efteråt.

När det var dags för träning två och två, något som vi gör så ofta som möjligt, insåg jag en sak. Ofta skiljer lite grand i grad, eller att den ena kan tekniken i fråga lite bättre. Då är det alltid den andre som får träna mest. Nu var det fler tillfällen där jag var den som kunde mer, och då gjorde det verkligen ingenting att jag inte fick göra så mycket just då. Jag fick träna mer senare istället. På det sättet fick alla möjligheten att bli lite bättre. Synnerligen sympatiskt. I och med att vi var så många och var så olika bra på saker och ting, blev effekten extra tydlig.

Det enda blåmärke jag lyckades få var ett litet på ena armen som är så blekt att det knappt syns. Rent löjligt. Går det att bli immun mot blåmärken? Antalet slag och annat som hade potential att ge blåmärken var nämligen inte direkt få. Skumt, det där.

Anders, en av de svenska tränarna, visade en lite halvknepig teknik, som fanns i en enklare och en svårare version (keri ten san med mawashi respektive jun geri). Efter att ha provat den ett tag var det en person som räckte upp handen och sa att han tyckte att den svårare versionen var näst intill omöjlig. ”Vaddåra”, svarade Anders, ”jag visade ju hur man skulle göra”. Jomenvisst. Att röra sig så när man en normal dödlig är verkligen inte så lätt.

Bilder och eventuella andra videosnuttar kommer senare.

Andra bloggar om: , .