Teknisk politik

Ibland kan jag inte låta bli att undra vad som skulle hända om ett land styrdes av fler ingenjörer, och på ett mer affärsmässigt sätt. Lite mer ”vad ger mest effekt per krona, och vad ger bäst effekt i det långa perspektivet?” istället för att kohandla baserat på utredningar som gjordes för tio år sedan och inte längre är relevanta.

Hela upphovsrättsdiskussionen skulle ju vara avklarad vid det här laget, med dumheter som kassettskatt och Renforsutredningar slängda på soptippen. Det är inte politikers uppgift att hitta på affärsmodeller och ge konstgjord andning åt branscher som inte behövs. Likaså dumheter som IPRED2, mjukvarupatent och annat otyg.

Trängselskatten skulle aldrig ha införts. Mängden minskad trafik och utsläpp står inte i någon som helst proportion till de 3,8 miljarder som första vändan kostade. Att lägga en bråkdel av de pengarna på subventionerad SL-trafik skulle ge mycket större effekter. Eller på åtgärder i Östersjön. Eller på forskning om transportmedel och stöd till hemarbete.

Det värdelösa med barnporrfiltret som censurerar tecknade bilder och bonsaiträd skulle varit mer uppenbart, och aldrig ha införts.

Det skulle göras en rejäl översyn av skattesystemet, med fler förenklingar, och fler analyser av vad reglerna får för effekt. Om man har förmögenhetsskatt så flyttar folk sina pengar utomlands, eller ställer till oreda för att gömma dem på olika sätt. Med höga marginaleffekter ger det dålig motivation att utbilda sig och skaffa bättre jobb, eller starta eget företag.

Etanolens negativa effekter skulle upptäckts tidigare, så att de pengarna kunde läggas på forskning kring effektivare motorer, metanoldrift, eller kanske atomdrift. Eller Naquadah som de hade i Stargate, vad vet jag. Släpp etanol-sargen och tillåt lite kreativa lösningar.

Hela karusellen med att ge pengar till de som redan är sjuka skulle kunna ses över, så att det blev mer resurser till att göra folk friskare från första början istället. Varenda företag lägger pengar på gymkort, ergonomisk arbetsmiljö och allt vad det är, eftersom det är en lägre kostnad än att betala sjukpenning efteråt. Staten gör tvärtom, och verkar helst vilja förmånsbeskatta allt sånt, för att få pengar till sjukvård för personer som medvetet har gjort sig själva dåliga.

Hela tramset med äktenskap kontra partnerskap skulle försvinna. Det är bara onödigt med två olika termer för samma sak. Alla ska ha rätt till samma juridiska trygghet, och sedan kan de religiösa samfunden diskriminera och hålla på bäst de vill.

Livsmedelsverket skulle kunna ta hänsyn till modern och opartisk forskning istället för att tjata om att smör är farligt och margarin är bra, och att man ska äta kolhydrater till man spyr.

Skolväsendet skulle organiseras för att tidigt inspirera och stödja, för att maximera utbildningsnivån hos alla. Landet mår bra av fler högutbildade, både eftersom de driver fram nya företag som i sin tur ger arbetstillfällen, plus att det ökar landets totala ekonomi. Hur? Tja, de gör ju uppenbarligen rätt i Sydkorea, så man kan ju börja med att titta där. Att värdera matematik och språk högre än andra ämnen är ett steg i rätt riktning.

Framför allt skulle vi slippa allt ”om en åtgärd inte fungerar, så gör vi samma sak fast mer”, vilket präglar varenda politiskt beslut numera. När en företagsledning inser att någonting inte fungerar, så gör de något annat. Apple slänger ut sitt operativsystem och bygger nytt ovanpå en unix. Microsoft lägger ner sitt ”Microsoft Network” och accepterar internet. McDonalds börjar servera sallad. Sedan kanske de flesta av punkterna faller under rubriken ”liberalism”, men det är i så fall en ren slump.

Man får väl drömma lite, i alla fall?

Andra bloggar om: , , .

7 kommentarer på “Teknisk politik

  1. Jag skulle hellre se en större del humanister än ingenjörer som låter ändamålet helga medlen.

    Men allvarligt, det är rättrådigheten som måste få styra. För hur kunnig ingenjören än är, så behöver inte denne vara rättrådig för det, och kan låta sig styras av sina egna begär som t ex. girighet eller ärelystnad inför sina peers. Ämnet du berör nu är något som stötts o blötts i tusentals år och känns väl igen i de gamla grekernas skrifter. Staten av Platon gör sig onekligen påmind, där Platon låter sin Sokrates utröna gott/ont, rättrådighet osv. genom att sätta upp en imainär stat i syfte att tydliggöra reonemangen, enligt logiken att det är lättare att se sker i stort (staten) än i smått (individen).

    Demokrati är inte något som är perfekt, den är bara vad vi idag anser som den bästa kompromiss vi förmår. Demokratin har ju dessutom en inneboende instabilitet, opposition är ju dess grundpelare, vilket är både dess stora fördel samtidigt som dess nackdel. Därför är ”checks and balances” så oerhört viktigt, de styrande måste alltid utgå från att de verktyg de skapar kommer att hamna i den värste politiske motståndarens händer. Instabilitetens fördel är dock förmågan till anpassning och förändring, och här skall man komma ihåg att ett väsens långsiktiga överlevnad aldrig har med storlek och styrka att göa, förmågan till anpassning är det som fäller avgörandet i det långa loppet.

  2. Som liberal (och framtida ingenjör) måste jag hålla med dig om att väldigt mycket av det där skulle falla inom liberalismen. Tyvärr så har vi ju inget liberalt parti i dag (v, s, mp och c är socialister, m, fp och kd är konservativa).

  3. Nu gör du samma tankefel som ingenjörer i alla tider gjort, du resonerar utifrån att det bara handlar om effektivitet och korrekt eller fel i objektiv mening.

    Sanningen är ju att politik till allra största delen handlar om värderingar, inte hur man ska få mest effektivitet per spenderad krona. Eller jo, det handlar om det _också_, men mest av allt handlar det om vad man vill uppnå med den spenderade kronan.

    Samhället inte är ett ekvationssystem där det går att räkna ut effekten av en viss åtgärd och säga om den är ”korrekt” eller ”fel”, det som är rätt värderat ur en synpunkt kan vara fel ur en annan, och då handlar det om vilket man värderar högre.

    Tyvärr brukar inte ingenjörer tycka nåt vidare om det här, dom vill att det ska finnas absoluta svar på det mesta och vill inte gå med på att en sak kan vara både rätt och fel samtidigt för olika människor. Därför brukar de stå vid sidlinjen och muttra istället för att ge sig in i spelet.

    En jurist jag känner sa att ingenjörer är fullständigt hopplösa att ha som klienter, dom tror att det räcker att HA rätt, när juridiken hela tiden handlar om att FÅ rätt…

    Lite samma sak är det nog inom politiken.

    Det närmaste man har kommit ett ingenjörsstyre är nog Östtyskland, som styrdes i namn av den ”vetenskapliga socialismen”, och de styrande var fullständigt övertygade om att de utgick från en vetenskaplig grund när de förtryckte sin befolkning för deras eget bästa. Jag tror att det är där man hamnar förr eller senare om man försöker bygga ett samhälle där ”de mest kompetenta” ska styra, de anser sig kunnigare och intelligentare än de styrda, och i längden glider deras och folkets syn på det önskvärda isär med diktatur som resultat.

    Men visst, lite mer ingenjörer hade inte skadat, den konkreta analysen av orsak och verkan skulle gärna få ha lite större plats inom alla partier, precis som i en del av de exempel du tar.

    Men glöm inte att det framför allt handlar om värderingar om vad som är önskvärt och inte.

  4. Teknokrati (eng. technocracy), teknikervälde, benämning på ett samhällsprogram, utvecklat 1932 av amerikanska ingenjörer, bland dem Howard Scott. Dess andlige upphovsman är den amerikanske skriftställaren Torstein Veblen (d. 1929). Teknokraterna kritisera såväl den nuv. samhällsledningen som samhällsmekanismen. I förstnämnda hänseende peka de på de ledande klassernas, politikernas och affärsmännens, upprepade misslyckanden att övervinna den nuvarande depressionen. Enl. teknokraternas uppfattning bör samhällsledningen i stället övertagas av den framgångsrika ingenjörsklassen, utrustad med diktatorisk myndighet. Samhällsmekanismen anses icke ha hållit jämna steg med den hastiga utvecklingen på det ekonomiska området. Främst vända de sig emot prissystemet och framhålla, att priset icke bör bestämmas efter tillgång och efterfrågan på en vara utan efter den energi-, resp. kalorimängd, som finnes nedlagd i varan. Rörelsen uppreklamerades oerhört under senare delen av 1932 men har sedermera avsevärt förlorat i aktualitet.

    Ovanstående är hämtat ur Nordisk Familjebok, tredje upplagan, band 19, tryckt 1933. Gamla uppslagsverk kan ge intressanta tidsbilder. När jag läser om prissystemet, så kommer jag att tänka på diverse system för ”miljömärkning” som vi använder idag, ett slags alternativ prislapp att sätta i relation till samvetet snarare än till plånboken. Jag räknar mig själv som tekniker, och jag både fascineras och förskräcks av tanken på ett samhälle där mina kloka ord är lag… Det kanske rentav är bra att man inte alltid får som man vill? Då har man ju något att slåss för! Demokratin är en process, inte ett sakernas tillstånd.

    Artikeln om teknokrati är för övrigt författad av Gustaf Settergren, sedermera verkställande direktör i Sveriges Industriförbund 1941-1955. Jag har inte kollat när han avled eller letat reda på bouppteckningen efter honom för att få veta vem som innehar upphovsrätten till artikeln i dag. Jag betalar inte! Jag betalar inte! 🙂

  5. Intressanta synpunkter, allihop.

    Jag håller inte med om att politik mest skulle handla om värderingar, för det är ju (bland annat) mina skattepengar som de spenderar. Om man då kan välja mellan två olika åtgärder för att åstadkomma samma sak, t.ex. minska bilismen i Stockholm, så tycker jag att det är rimligt att man försöker hitta den lösning som ger störst ändring per satsad krona.

    Att det blir problem när tekniker och jurister ska samsas märks inte minst på diskussionen om upphovsrätt, mjukvarupatent osv. När juristerna får fritt spelrum på teknikernas planhalva blir det helt enkelt Väldigt Dåligt.

  6. Jag kan nog ställa upp på de flesta av dina åsikter ovan.

    För att inte tala på alla miljarder som har plöjts ner i ineffektiva IT-projekt, med militärprojektet Orion (världens största Access-applikation) som det kanske mest frapperande exemplet.

    Och hur mycket FRA-spektaklet kommer att kosta, till ingen större samhällsnytta alls. Snarare tvärtom.

  7. ”Om man då kan välja mellan två olika åtgärder för att åstadkomma samma sak, t.ex. minska bilismen i Stockholm, så tycker jag att det är rimligt att man försöker hitta den lösning som ger störst ändring per satsad krona.”

    Korrekt, IFALL det vore så att de olika möjliga åtgärderna BARA gav effekter på just bilismen i Stockholm… Nu är det ju inte så i verkligheten, varje åtgärd man vidtar ger ju också en osannolik mängd effekter på andra saker, och de effekterna kan man tycka är bra eller dåliga. Annars är ju den absolut enklaste och billigaste åtgärden för att minska bilismen att plöja upp gatorna lite här och var, eller hur?

    Och kom inte dragande med en massa värderingar för att argumentera emot det… 🙂

Lämna ett svar till JörgenL Avbryt svar