Basic personligt

Daniels personliga blogg

Pragmatisk

Lennart Regebro skrev nyss en lång sak om upphovsrätt, varvid jag helt plötsligt blev utpekad som ”libertariansk” (som jag inte ens vet vad det betyder, men ändå).

Några saker skulle jag vilja kommentera, bara.

”I libertarianens argumentation så har man äganderätt till det som man själv producerar, …”

Bra, då är jag absolut inte en libertarian, för något sådant låter bara absurt. Om jag har snickrat ihop en stol så kan jag bestämma över den så länge den är i min ägo, men om jag har sålt den, så är det den nya ägaren som får göra vad han vill. Därmed faller likheten mellan fysiska föremål (som per definition bara finns i ett exemplar) och information (som kan dupliceras oändligt många gånger). Jag köper inte varken en låt eller en film, eftersom jag inte får några äganderättigheter. Det som är så störande med mediabolagens attityd är att de anser att de ska få ha full äganderätt, i musikfallet att bestämma vilka apparater låten ska spelas på, trots att de påstår att de har sålt låten.

Att säga att de bara har sålt plastbiten fungerar inte, för en vanlig (tom) CD-skiva kan man få för 2-3 kronor. Alltså är det informationen på den som de vill ha de övriga pengarna för. Samtidigt kan man inte få en ny CD-skiva om den gamla går sönder, även om man skulle betala de 2-3 kronorna som den nya plastbiten är värd. Det mediabolagen ägnar sig åt är således inte försäljning på något som helst sätt, vilket gör att konceptet ”stöld” knappt heller fungerar.

”Att skapa en film är inte ett arbete som är resursfritt, eftersom arbetet som är nedlagt kräver resurser.”

Det där är faktiskt en intressant poäng, för så som det innebär i alla andra branscher är att man bara får betalt för sitt jobb en gång. Snickrar jag ihop en stol får jag betalt när den säljs, men jag får inte ett öre när den sedan säljs vidare, och inte heller någonting varje gång någon sitter på den.

De som kallar sig ”kreatörer” är tydligen för fina för sådant, utan vill ha betalt inte bara varje gång någon lyssnar på låten, utan med den osmakliga och giriga ”kassettersättningen” dessutom så fort det finns någon möjlighet att någon kan lyssna på den. Det är som att stolstillverkare skulle få betalt varje gång någon bygger ett nytt rum, eftersom det finns en möjlighet att stolen ska kunna ställas där. Det finns ingen anledning till att timlön inte skulle fungera för låtskrivare och fotografer också, och därmed skulle de och alla andra kreatörer snabbt försvinna från hela fildelningsdebatten. De skulle nämligen inte ha någonting att förlora på att deras verk spreds, och gjorde dem mer kända.

”Att det i dagens läge har blivit omöjligt att stoppa fildelning betyder inte att det inte går att kontrollera alls. Det går fortfarande utmärkt att stoppa dom som säljer kopior av CD-skivor, …”

Bortsett då från att de som säljer CD-skivor faktiskt säljer fysiska föremål, och det var inte det vi pratade om. Fysiska föremål går att upptäcka. Det går inte med information.

”Ingen kan längre hindras att sprida någon information.”

Jag tänkte skriva något om att det är skillnad på information som är hemligheter och information som tjänar på att spridas så mycket som möjligt, men det är enklare att konstatera att i praktiken går det inte att stänga inne information. Alla databaser läcker. De enda hemligheter som fortfarande finns kvar är väl receptet till Coca-Cola och vem som sköt Kennedy.

Framför allt är patent absolut inte hemligheter. Patentinnehavaren får ett tidsbegränsat monopol, mot att konstruktionen publiceras för allmänheten. Det är för övrigt en av anledningarna till att mjukvarupatent är så otrevliga, för det publiceras ingenting av värde. Innehavaren får plötsligt sitt monopol ”gratis”.

”… man kämpar hårt för att hitta kryphål för att kunna försvara nåt dom alla redan sysslar med: Ladda ner musik och filmer från nätet.”

Om nu alla gör det, verkar det vara en konstig sak att göra olaglig. Dessutom går både musikbranschen och filmbranschen relativt bra, trots att de inte ens har tillräckligt med kreativitet för att skapa några moderna affärsmodeller. Alla gör det. Ingen blir lidande. Ändå ska vi ge upp rätten till privat kommunikation?

”Men samhällsnytta är ett argument som libertarianer aldrig har accepterat.”

Ännu ett bevis för att jag inte är en libertarian. Jag är absolut intresserad av att lagarna ska ha samhällsnytta. Att skrämma hela landets befolkning till tystnad för att stödja företag som inte längre behövs, är absolut inte samhällsnyttigt.

Både i open source-världen och bloggvärlden så är upphovsrätten enormt viktig. Gud nåde den som tar ett program eller ett blogginlägg utan att nämna källan. Så visst respekteras upphovsrätten, men i en lite mer begränsad omfattning än vad Disneys jurister gillar. Problemet är att priset för att med tekniska metoder upprätthålla upphovsrätten över internet, är ett totalt förlorat privatliv.

Därför är jag även i den här frågan väldigt pragmatisk. Att upprätthålla dagens upphovsrätt går inte, alltså måste den göras om. Att tillåta privat fildelning, men med rimliga medel begränsa kommersiell distribution under en begränsad tid, fungerar. Alltså är det, precis som de skrev i den första artikeln i Expressen i början av veckan, den enda vägen framåt.

Andra bloggar om: , , , , .

Annonser

januari 12, 2008 - Posted by | politik, teknik

1 kommentar »

  1. ”Bra, då är jag absolut inte en libertarian, för något sådant låter bara absurt. Om jag har snickrat ihop en stol så kan jag bestämma över den så länge den är i min ägo, men om jag har sålt den, så är det den nya ägaren som får göra vad han vill.”

    Suck. Det ingår i äganderätten att man har rätt att sälja den. Det innebär att ägandet överförs till nån annan.

    ”trots att de påstår att de har sålt låten.”

    Det påstår dom inte.

    ”Alltså är det informationen på den som de vill ha de övriga pengarna för.”

    Ja. Men dom har inte överfört upphovsrätten till dig. Du har alltså inte köpt låten. Det kan du också göra, men det är betydligt dyrare.

    ”Snickrar jag ihop en stol får jag betalt när den säljs, men jag får inte ett öre när den sedan säljs vidare, och inte heller någonting varje gång någon sitter på den.”

    Det går utmärkt att hyra ut stolar eller ta betalt för stolens nyttjanderätt.

    “kassettersättningen”

    ”Om nu alla gör det, verkar det vara en konstig sak att göra olaglig.”

    Ja.

    Blanda nu inte ihop praktiskt implementation i en principdiskussion.

    ”Jag tänkte skriva något om att det är skillnad på information som är hemligheter och information som tjänar på att spridas så mycket som möjligt”

    Vem skall bestämma vilken information som är vilken? Staten? Eller den som skapade informationen?

    ”Ännu ett bevis för att jag inte är en libertarian.”

    Bra.

    Kommentar av Lennart Regebro | januari 12, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s