Basic personligt

Daniels personliga blogg

Retoriska skillnader

Jag har länge haft lite svårt att förstå skillnaden i argument mellan de olika sidorna om (mjukvaru)patent, fildelning, övervakning och så vidare. Kort sagt allting som Piratpartiet slåss för. Från piratsidan används mest tekniska argument som att mjukvarupatent avser ett problem och inte en lösning, som för alla andra patent. Från andra sidan används mest ”vi är ett stort företag, så vi har rätt” eller ”tänk på de stackars svältande artisterna”.

Det visar sig då att det här är precis de tre typer av retorik som definierades av Aristoteles: Logos, Ethos och Pathos.

Logos är de logiska argumenten, som att all form av kopieringsskydd har knäckts eftersom den baseras på en omöjlighet.

Ethos är avsändarens trovärdighet. Att vara utvecklingschef för tiotusentals personer ger högre trovärdighet än att vara tonåring och bo i mammas källare, även om den senare är den som brukar knäcka de kopieringsskydd som de där tiotusentals personerna hittar på.

Pathos är förmågan att vinna sympati, som att det skulle vara jättesynd om stackars artister som får sina alster ”stulna”.

Knepet är att använda alla tre på samma gång, vilket just när det gäller media och kopieringsskydd nästan är omöjligt.

Inlägget i Aftonbladet i helgen använde framför allt Pathos, eftersom det var så synd om artisterna. Dessutom fick de in lite Ethos, eftersom det både var (någorlunda) kända artister och politiker från både höger och vänster. Alla lögner och all agressivitet från skivbolagen gör att de aldrig kan komma speciellt högt upp på Ethos-skalan. De fick som vanligt noll poäng på Logos-skalan.

Mitt svarsinlägg å andra sidan använde framför allt Logos. Alla sakliga argument om vad som är tekniskt möjligt och vad som har hänt alla tidigare gånger när utvecklingen har gett förändrade villkor är på piraternas sida, så den delen går nästan av sig själv numera. Mitt enda sätt att få in lite Ethos blev att försöka hålla texten lugn, välstrukturerad och rättstavad. Att ge sig på Pathos är mycket svårare, för ”pirater stjäl från artister” ger högre pathos-poäng än både ”jag kan inte kopiera min musik till min mp3-spelare” och ”staten vill avlyssna all din webtrafik, dina telefonsamtal och dina email”, oavsett deras respektive sanningshalt. Man kan bara hoppas att alla initiativ såsom Niggy Tardust gör att folk ser det där med stjälandet som den lögn det är, och att det därmed förlorar Pathos-poäng.

Det är här det börjar bli svårt. Piraterna kommer aldrig vinna några stora folkmassor med enbart Logos, men att som skivbolagen förlita sig på Pathos när ens Ethos är på väg mot noll fungerar inte heller. Förhoppningen är att argumenten mot att avlyssna och kriminalisera en hel befolkning uppfattas bättre när mediabolagens alla påståenden är avfärdade som lögner och gnäll.

Det här inlägget då? Som vanligt när det är jag som är skribent är det framför allt mycket Logos, men även ett sätt att höja min (och därmed mina inläggs) Ethos. Pathos? Nja, jag gör några tappra försök i alla fall.

Andra bloggar om: , , , , , .

Advertisements

november 1, 2007 - Posted by | media, politik, teknik

1 kommentar »

  1. […] När argumenten tryter Ett av de vanligaste sätten att hantera situationen när argumenten tryter är att börja gå till personangrepp. När man inte längre kan diskutera sakfrågan, försöker man istället smutskasta personen bakom de argument man försöker bemöta. Läs mer om detta i mitt tidigare inlägg om Logos, Ethos och Pathos. […]

    Pingback av När argumenten tryter « Basic personligt | mars 26, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s