Terminens sista kempopass

Idag var det sista träningspasset för den här terminen. I och med att vi tränar i en gymnastiksal så blir träningen inställd när skolorna har lov. Lite trist, men det finns andra klubbar i stan som man kan hälsa på då. Det finns ingen rivalitet mellan klubbarna, så sådant går alltid bra. Det är inte riktigt som om någon från Djurgården skulle komma och sommarträna hos Hammarby.

Vi hade samlat ihop lite pengar från oss som tränar för att ge de två huvudtränarna varsin flaska whisky och en blomma. Det uppskattades, så nästa år kommer nog alla vara lite extra taggade.

Själva träningen var riktigt cool. En av de första teknikerna vi lär oss heter Gyaku Gote. Principen är ungefär så här: Stå rakt. Böj ena armen rakt framåt ända tills handen når axeln. Vrid sedan axeln så att armbågen kommer in framför magen, tills underarmen är helt horisontell. Nej, det är inte så bekvämt. Eftersom hela överkroppen måste böja sig en hel del för att undvika smärtan i armen och axeln så tappar man lätt balansen. Det är dit vi vill ha vår motståndare, för därifrån är det lätt att få ner personen i alla möjliga riktningar (det är faktiskt inte så svårt). Det vi fick göra idag var att prova ett antal försvar mot det här, som att sträcka ut armen eller böja in den i en annan riktning, bara för att sedan få se vad man kan göra för att fortfarande behålla kontrollen. En av varianterna var nästan aikido-style, för man använde ingen styrka överhuvudtaget, utan det var helt och hållet fråga om tajming. Det var nästan läskigt att känna hur man bara tog över den andres kraft, vilket slutade med att han låg på golvet.

Det är ganska många tekniker i Shorinjikempo som hänger ihop på det här sättet: För varje sorts rimlig attack finns en eller ett par grundtekniker som förmodligen bara fungerar i en perfekt värld (varför man nu skulle bli attackerade i en perfekt värld), och ett helt gäng varianter och anpassningar som man använder när den där första tekniken inte fungerar. Alltid med maximal kontroll och utan några permanenta skador.

Efteråt körde i lite sparring, där vi fick välja fritt mellan de olika sätten att försöka ta oss loss, varvid den andra fick använda sina nya tekniker. Inte helt lätt till en början, men det är det ju ingen som har sagt att det ska vara.

På slutet körde vi fri sparring med slag och sparkar, i så högt tempo som vi klarade av. 10 minuter och några blåmärken senare var man en aning svettig och trött. Det finns inte plats för så himla mycket annat då. Inget jobb, inget hushållsarbete, inga konstiga personer som beter sig som småbarn, ingenting. Jisses vad jag gillar den sortens totala fokus.

När man efteråt njuter av lite grönt te med jordgubbar i och en chokladpralin med Laphroig så är livet inte så himla dumt.

Andra bloggar om: , , .

Annonser

3 reaktioner till “Terminens sista kempopass

  1. NK’s ”Green strawberry”. Deras gröna teer är så milda att man inte behöver någon tekula, utan alla blad, frukter och sånt får glatt glida runt i koppen stund. Riktigt vackert, om man nu gillar sånt. 🙂

  2. Vi har fördelen att ha en egen dojo – och vi får använda den fritt.

    I morgon tror jag att jag ska köra ett pass, ensam. Måste träna inför sommarlägret…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s