Det var tydligen inte så många som bloggade idag

Visserligen hatar jag metabloggning, men den här bloggen heter faktiskt ”Basic personligt”, och då får jag faktiskt vara lite personlig. Mitt inlägg om fildelning gav en fin liten spik i besöksdiagrammet, men det var ganska väntat.

Mindre väntat var att det gjorde så pass stor skillnad att jag just nu hamnade på första plats på ”Fastest growing blogs on wordpress.com”, med inlägget som nummer sju på ”Top posts”. Sånt är alltid kul, även om jag egentligen misstänker att den stackars wordpress-mjukvaran ju måste vara buggig.

Nu är jag mest glad att de inte har någon ”Fastest shrinking blogs”-lista, där jag kommer ligga i morgon.

Andra bloggar om: , .

Annonser

Nedladdningsavgift? Nej tack.

Jag blir lite trött när jag ser i SvD att de tar upp frågan om en ”nedladdningsavgift” igen. Samma sak diskuterades för ett år sedan, och sågades då också. Det finns nämligen ganska många problem med en sådan avgift.

Vem ska betala?

Att någon som tankar en eller flera filmer om dagen skulle vara glad att slippa ha den korkade Hollywood-maffian efter sig kan man ju förstå, men den som bara tankar någon låt då och då, ska det också kosta uppåt 200 spänn? Vart ska man dra gränsen? Att basera det enbart på volym fungerar inte heller, eftersom det skulle bli en fin straffkostnad för oss som jobbar hemifrån emellanåt. Eller är det internetanvändande i största allmänhet som man vill straffa bort?

Hur ska det fördelas?

Självklart tycker skivbolagen att de ska få hela kakan och bara ge några symboliska procent till artisterna, men det kanske inte är så lätt att få folk att acceptera. Även om artister och filmskapare skulle få varenda krona, är det ändå helt ologiskt. Säg att jag sitter och tankar anime för fullt. Varför ska då Per Gessle få del av mina 200 spänn, bara för att han är populär på konserter? Hur ska man se till att även de asiatiska filmproducenterna får del av de här pengarna? Och varför ska de få några pengar av just svenskar?

Hur ska det kontrolleras?

Man kan ju inte kräva att alla ska betala 200 spänn i någon sorts allmän schablonskatt, utan det borde ju bara gälla de som faktiskt laddar ned någonting. Hur hade man tänkt kontrollera det? Ska folk få rapportera själva, eller ska de använda FRA’s fina nya befogenheter att avlyssna hela svenska folkets internettrafik?

Ni vet, det där som Thomas Bodström tyckte var bra när sossarna satt i regeringen, och som han nu låtsas vara lite kritisk mot. Om man nu ändå har ett sätt att kontrollera vilka som fildelar, så kan man ju gott använda det för att stödja den här nya, fina avgiften. Länge leve ändamålsglidning.

Inte för att det kommer fungera i och för sig, för det kommer bara leda till starkare kryptering i fildelningsnätverken, vilket gör det helt omöjligt att ta reda på vilket data som är vad.

Var är den bevisade skadan?

Det viktigaste: Varför ska just mediabolagen ha några pengar alls? Som tack för att de har ägnat de senaste 100 åren åt att vara så teknikfientliga det bara går? All den ”skada” och de ”förluster” som de påstår sig ha är ju bara påhittat trams. Radion dödade inte musikbranschen. LP-skivor dödade inte musikbranschen. VHS och DVD dödade inte filmbranschen. Enligt en artikel i Dagens Industri igår (tillägg: på IDG idag) är det dessutom de ungdomar som oftast tankar hem filmer de som oftast går på bio. Samma sak verkar gälla för musikbranschen. Det är de som tankar hem musik som är de som går på konserter. Alla polisanmälningar och sådana här ”nedladdningsavgifter” är alltså ett straff till deras bästa kunder. Smart. Jättesmart.

Slutsats?

En nedladdningsavgift är i praktiken onödig, kontraproduktiv och allmänt omöjlig att genomföra. Sluta försöka döda fildelningen och utnyttja den som marknadsföring istället. Det fungerar mycket bättre.

Andra bloggar om: , , , , , .

Nikyu får vänta

Jag funderade ju på att försöka gradera nikyu om en månad, men det får vänta tills efter sommaren. Veckorna innan en gradering så går man alltid igenom alla tekniker och sånt som ingår, och det var lite väl mycket som var lite väl skakigt.

I Shorinjikempo finns både hårda tekniker (blockering och kontring mot slagar och sparkar, lite grand åt karate-hållet) och mjuka tekniker (losstagningar och nedtagningar mot fasthållningar, lite grand åt judo-hållet). De mjuka är lite knepiga att få rätt, och nu till den tredje graderingen så börjar de bli ganska många, så jag lär behöva sommaren för att se till att alla sitter ordentligt. Men i september, då tusan ska de sitta!

Andra bloggar om: , , .

Semester

Metro hade en text idag om semestrar, och att man bör ta ut minst tre veckor i följd. Annars hinner man inte komma ner i varv ordentligt.

Själv gör jag tvärtom. Jag är strängt förbjuden av min omgivning att ta ut mer än tre veckor i följd, eftersom jag annars blir tokig. Det är på jobbet som jag får ta hand om knepiga utmaningar, lära mig massor med nya saker, och bli road av kunder som skickar mail med engelska ord och spansk grammatik och ordföljd. Våra kunder lär sig svensk grammatik, vi lär oss spansk. Det är bra med kulturutbyte.

I en artikel på samma sida ställs frågan ”Men hur står man ut fram tills att det änligen är dags?”. De har ju pratat om tre veckors semester, så min instinktiva reaktion är att tolka det som ”Hur står man ut i hela tre veckor tills man får komma tillbaka och

ha kul på jobbet?”.

Nähä, vi bor visst i Sverige, där hela meningen med att ha ett jobb är att längta tills det blir helg och semester, så man slipper vara på det där jobbet. Tipset blir därför ”Kom ihåg att utnyttja både helger och kvällar som återhämtningsöar”.

Men alltså, alldeles nyss stod ju att man måste ha minst tre veckor för att det alls skulle vara någon vits att ha någon semester. Nu ska det räcka med två dagar för att göra märkbar skillnad? Ok, därmed läggs ”tre veckor”-tipset in i högen med annat omotiverat svammel. Jag gillar inte när folk som ska föreställa proffs inte kan komma med några vettiga bevis utan bara häver ur sig tyckanden.

Jag behöver knappast nämna att jag tycker att kampsportsträning med ett inslag av meditation funkar alldeles ypperligt för att få hjärnan att tänka på något annat, va? (Jag får säga sådant, eftersom jag inte ska föreställa ett proffs på hälsa.)

Andra bloggar om: , , , .

Jorden kröker universum

Veckans coolaste vetenskapliga nyhet: Einstein hade rätt. Igen. En snurrande himlakropp gör att rymden vrider sig.

Det är egentligen inte så himla svårt att förstå, även om det blir lite komplicerat om man tar med alla detaljer och den sjukt komplicerade matten för att räkna på det. Om man plockar ner den 3-dimensionella världen till en 2-dimensionell yta blir det hur lätt som helst. Hur det ”egentligen” fungerar är inte så intressant, för principerna är precis de samma.

Så här fungerar det: Tänk dig universum som en mjuk, tunn, gummimatta. Som en studsmatta, ungefär. Stjärnor och planeter är som kulor på den här mattan, som gör att den böjs ned lite grand runt kulorna. Ju större stjärnor och planeter, desto mer är mattan böjd, och på en desto större yta. Om man lägger en väldigt liten kula i närheten av en större, kommer den mindre kulan självklart ramla ner utmed mattan, ner mot den större. Det är så här gravitation fungerar. Låter man en liten kula snurra runt en större, kommer den behålla avståndet och fortsätta snurra så länge som den har tillräckligt med fart (tänk ”rolette-hjul”), precis som planeter runt stjärnor, satelliter runt jorden, osv. Hur enkelt som helst. Fysik är inte svårt.

Nu kommer nästa trick. Den där stora kulan i mitten sätter man snurr på. Då gör friktionen mellan kulan och mattan att mattan vrids lite grand runt kulan, eftersom kulan försöker släpa med sig mattan. Om man följer mattan ”trådrakt” rakt mot en sådan snurrande kula, kommer man alltså hamna lite grand vid sidan om mitten av kulan. Universum är en ganska seg och trög gummimatta, så effekten är ganska liten. Det man har gjort nu är att mäta upp den här vridningen.

Nu kommer vi till det riktigt coola. Det var ganska länge sedan Einstein kom fram till det här, och räknade ut hur stor vridningen skulle vara. Nu när man har lyckats mäta den, så stämmer siffrorna med en felmarginal på mindre än 1%. Så finns det de som inte tycker att fysik är häftigt? Det är inte många områden man kan göra en förutsägelse som stämmer så pass bra, som inte bevisas förrän decennier senare.

Är Einsteins modell alltså helt rätt? Nej, det är det ingen som har påstått, och det är dessutom helt ointressant. Däremot ger den bevisligen rätt svar i massor med situationer, och det är det enda man vill uppnå. Hur det fungerar egentligen, för att inte tala om varför, det kan religionerna få tjafsa om.

Andra bloggar om: , , , .

Headset i bil var ju bara fjantigt

För ett tag sedan skrev Computer Sweden om det där med att ha headset när man kör bil, med lite konstiga argument.

Så var vi på Kaananbadet idag några timmar. På vägen hem så är det fullpackat med bilar utmed båda sidor av den redan smala vägen, så när det blev möte fick den ena bilen åka ut i skogen för att man inte skulle krocka. Samtidigt som det var fullt med barn och vuxna på vägen, både gående och på cykel. Kort sagt, en smärre mardröm. Efter att nästan ha blivit påkörda uttalas meningen ”vissa personer borde inte ha körkort”.

Eller snarare, meningen påbörjas, men hinner inte avslutas.

Då dyker nämligen nästa bil upp. En stor pryl, körd av vad som ser ut att vara en mamma till ett flertal barn i baksätet. Inget konstigt med det, om det inte hade varit för att mamman höll en stor videokamera i handen. Filmandes. Medan hon körde bil. Mitt bland en massa småbarn på cykel som vinglade som en A-lagare på partyhumör, på en gata där man måste smörja in bilen med vaselin på sidorna för att den ska komma fram.

WTF? Alltså, seriöst nu people, säg att hon är den enda idiot i världshistorien som skulle göra en sådan sak! Snälla?

Andra bloggar om: , .

Världens bästa skafferi

Jäklar vad jag gillar vårt skafferi just nu. Vanligtvis brukar vi ha mjöl och konservburkar och annat trist där, men nu står det dels en påse med små chokladpellets och dels en påse med grönt te som är kryddat med havtorn. Båda påsarna är inte direkt hermetiskt tillslutna, så lite av deras arom åker ut i skåpet. Vi är inte där inne så ofta, så det byggs upp ganska mycket doft mellan gångerna. Nu luktar det helt himmelskt.

Andra bloggar om: , , .

För mycket choklad? Impossible!

Vi gjorde den där basilikapaneringen med choklad igår, den här gången på fläskkotletter. Eftersom de var ganska platta så gick det enklare att strössla ut chokladbitarna utan att de ramlade av, så det blev snart en liten tävling i hur mycket choklad som faktiskt får plats på en enskild kotlett.

På frågan ”blev det för mycket choklad?” var svaret ett tydligt ”nej”, även om det kändes som att man åt varmrätt och efterrätt samtidigt.

Jag tror vi är lite störda.

Andra bloggar om: , .

Inte först, men bäst?

Ganska nyligen surfade jag runt och letade efter en viss typ av websajt. Jag hittade ingenting. Jag frågade runt bland några kompisar, men ingen hade några förslag. Den speciella typen av sajt som jag letade efter verkade helt enkelt inte finnas.

Men vad tusan, i brist på bättre sysselsättning så började jag fixa en sådan sajt. Eftersom jag själv behövde den så fanns det åtminstone en användare. Den principen fungerade för RSS/Ping, och den har 140 pers reggat sig på nu.

Så igår hittade jag en sajt som jag hade missat, och som var ungefär det jag letade efter. Bortsett från att layouten var ganska förvirrande, innehållet var alldeles för svårt att hitta i, det fanns ingen grafik, och det fanns inga av de saker som man är van vid från bloggvärlden såsom taggar och RSS-feeds, det fanns inga bevakningar, osv. På det hela taget så var den faktiskt inte så himla bra. Därefter hittade jag ett par sajter till av liknande typ, men ingen som innehöll riktigt det jag letade efter, och som verkade lite för smala för sitt eget bästa.

Då är ju frågan om det finns plats för fler spelare här. Hur mycket bättre och snyggare måste en ny sajt vara för att den ska få en vettig användarbas, och hur många funktioner måste finnas för att folk ska tycka att det är värt att gå dit?

Andra bloggar om: , .

Taskig tjej

Den nya MER-reklamen har gått ett antal gånger nu, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Jag är lite småkär i kompisen för hennes miner och ögonbryn som får Jim Carrey att se ut som en staty. Men ändå, samtidigt är hon så jäkla elak.

– Tjej 1: (Jidder, jidder.) Han är kär i mig.
– Tjej 2: Vaddåra? *ser extremt skeptisk ut*

Hallå nu, tjej 1 är vrålsöt och verkar jättetrevlig. Det är väl klart att alla är kär i henne? Så nu sitter hennes kompis och vråldissar tanken på att någon skulle vara kär i henne. Så kan man väl inte hålla på?

Om den här dialogen hade varit mellan två killar, hade det snarare låtit så här:

– Kille 1: Tjej X är kär i mig.
– Kille 2: Kul, berätta!
– Kille 1: Hon gav mig en MER-flaska häromdagen.
– Kille 2: Fan, då har du ju halva inne! Grattis mannen! *high five*

Andra bloggar om: .