Basic personligt

Daniels personliga blogg

Besviken på Shakirakonserten

Då är man hemma igen, och det enda jag känner är en enorm besvikelse.

Absolut inte på Shakiras dans, hon rör sig helt underbart. Fysik och sånt är inte relevant när hon är i farten. En tjej några rader bort var förresten nästan ifatt Shakira med höftvickningarna. Ballt.

Inte på hennes sång. Hon dansar bättre än hon sjunger, men ändå tillräckligt bra.

Egentligen inte på förbandet. Inte min typ av musik (någon form av dunka-rap eller nåt), men den var ok. Kul med realtidsrap med video.

Inte så mycket på tröjförsäljarna som tog 350 spänn för en liten T-shirt. Lite i mesta laget, va? Å andra sidan tänkte jag inte köpa någon ändå, så det gjorde inget.

Lite grand på att det stod halv åtta på biljetten, förbandet kom inte förrän åtta, och Shakira inte förrän kvart över nio.

Mer på tjejen bredvid mig (dvs inte Ullis) som verkade få tics-utbrott hela tiden och satt och skakade på benen titt som tätt. Bänkarna sitter ihop, så det kändes som att cykla på en kullerstensväg. Utan däck. Att lägga händerna på främmande tjejers ben för att de ska lugna ner sig lite är inte riktigt min stil. Dessutom skulle jag nog bli arresterad för sexuella trakasserier (av poliserna som syntes i lokalen i början).

Rejält på mig själv som skaffade biljetter långt bak på kanten, så att man fick sitta med huvudet vridet 90 grader hela tiden. Det blev jobbigt till slut.

Ännu mer på gänget framför oss. Åtta pers som hela tiden skulle byta plats med varandra och som pratade oavbrutet. Antingen var det en av tjejerna som skällde ut sin karl efter noter, eller en annan tjej som fick ett hysteriskt bryt och grät och hade en psykologisession med sin kompis. På högljudd och vilt viftande spanska, rakt framför mig. Mitt under konserten. Tack.

Fruktansvärt mycket på alla idioter som hade kamerorna framme hela tiden. Nej, det hjälper inte att använda fokuslampa när man tar kort på scenen som är 100 meter bort. Den inbyggda blixten på en kreditkortskamera gör inte heller någon nytta, mer än att den bländar och stör. På vägen in så blev man muddrad efter kameror. Jättebra jobb de gjorde. Varannan person hade en kamera i luften, och bland folket på parkett så stod alla med mobiler och filmade. Nästan varenda låt. Jeez.

Men… framför allt på tjejen ett par steg bort. Hon sjöng oavbrutet, nästan även när det var instrumentella dansnummer. Falskt. Så högt att hon överröstade Shakira, som ändå hade hjälp av några högtalare. Nämnde jag att vi var i Globen, där det finns möjlighet att dra på ordentligt? Det hjälpte inte, hon överröstade allting ändå. Vi har både lite hörselskador på ena sidan nu. Inte från konserthögtalarna, utan från en galen blondin. Tusen tack.

Vi väntade först några låtar för att se om hon skulle lugna ner sig, men icke. Sedan väntade vi på någon form av paus, men det var ingen sådan. Sedan var konserten slut… Vi gick under extranumren för att vi inte stod ut längre. Jättekul när man har spenderat över en tusenlapp.

Shakira själv var osedvanligt trevlig. Oerhört mysig och icke-divig och mänsklig (förutom höfterna då).

Annonser

mars 12, 2007 - Posted by | media

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s