Ett hål i bältet

Även om jag inte har varit speciellt strikt så har min “färre kolhydrater“-diet nu gett effekt. Vågen visar lite lägre siffror, jag får på mig ett par byxor som jag inte har kommit i på länge, och jag kan dra åt bältet ett hål kortare och fortfarande andas normalt. Jay på mig!

Andra bloggar om: kolhydrater, bantning, mat.

Gratis marknadsföring

Ett av framför allt skivindustrins största argument till sin existens, och de löjligt höga priserna på plastbitar, är de höga marknadsföringskostnaderna. Marknadsföring använder man ju för att komma ett steg före alla andra, så tänk om det fanns något enkelt och billigt sätt att åstadkomma detta, kanske genom att utnyttja lite snack och länkande i bloggosfären?

Nu är det ju som tur var så att det finns ett sådant sätt, åtmistone för författare. I musikbranschen är man inte längre helt unik genom att lägga ut sin musik gratis eller till valfritt pris, men med böcker är det mer sällsynt. Själv känner jag bara till Paulo Coelho, Anna Troberg, och nu senast kocken Jesper Värn. Alla har efter att deras böcker släpptes fria både blivit mer kända och sålt fler böcker. Att bli känd för att vara en av de första som har lagt ut sin bok gratis är ju inte direkt svårt just nu.

Som restaurangkock är ju läget ännu enklare. Genom att visa upp vad som ingår i den mat man serverar, väcks nyfikenheten på deras mat, vilket leder till fler matgäster. Och därmed mer pengar. Det behöver inte vara svårare än så.

Tillägg: Men för i helvete, jag hatar att inte ha något ansiktsminne. Det där är ju Kotten! Jeez. Jag tyckte väl att jag kände igen namnet. Vi träffades 1996 eller 1997, tillsammans med en massa annat folk på en nu avliden mailinglista. Ett av ämnena just Jesper och jag pratade mycket om var fallskärmshoppning, vilket ledde till att jag tog eget hoppcertifikat 1998. Jesper har dock slutat hoppa nu (liksom jag). En av de roligaste historierna han berättade involverade en höjdvarnare. Inne i hjälmen precis vid öronen har man en pryl som börjar pipa när man kommer tillräckligt långt ner. När den piper konstant måste man dra med en gång. Varvid Jesper, eller om det var någon “kompis”, tog en sådan höjdvarnare en tidig morgon, och höll precis vid örat på en mycket erfaren hoppare som låg och sov. Sedan tryckte han på “test”-knappen, varvid den börjar pipa. Stackars hopparen reagerar instinktivt precis som man ska, och börjar leta frenetiskt efter reservhandtaget på magen. Elakt, men sjukt kul.

Andra bloggar om: fildelning, paulo coelho, anna troberg, jesper värn, reklam.