Rostigt teckenspråk

För ett antal år sedan gick jag några kurser i teckenspråk, varpå jag lärde känna Lena. Enda sättet att få någon ordning på ett nytt språk är ju att prata med någon som har det som modersmål, så jag mailade lite folk och frågade om de ville ta en fika, och Lena var den som svarade först.

Nu var det ganska länge sedan vi träffades senast, men i morse åkte hon samma tunnelbana som jag. Det är ju alltid kul att träffa gamla vänner, men satan i gatan så rostigt mitt teckenspråk har blivit, både att teckna själv och att läsa av. Det blev en del bokstaverande innan vi förstod vad den andre pratade om, och det går ju inte så himla fort.

Men ändå. Frågan är ju hur många andra språk man skulle kunna ha en någorlunda meningsfull dialog på efter bara ett par terminers kvällskurser, och sedan ha låtit det ligga i träda i flera år. Mina språkkunskaper i övrigt består ungefär av tyska “ein weissbier, bitte” och franska “voulez-vous couchez avec moi ce soir?”. Kanske inte ett fantastiskt material för en djup och personlig dialog.

FAQ: Nej, man bokstaverar inte allting. Ja, alla länder har sina egna teckenspråk, inklusive dialekter. Däremot är åtminstone det svenska teckenspråket väldigt likt flera asiatiska språk när det gäller grammatiken.

Andra bloggar om: teckenspråk, språk.