Bakåtfall funkar
Jag har inte så mycket mer att säga om idiotin att samtidigt hävda hur viktigt det är med att skydda den personliga integriteten samtidigt som man ger FRA frikort att avlyssna all internetkommunikation, eller att den ansvarige polismannen undersökte ett ärende samtidigt som han pratade om att börja jobba för den ena parten, så jag nämner lite om Shorinjikempo igen istället.
Som de flesta andra budosorter har vi framåtfall och bakåtfall, och de senare har gett mig problem i samtliga tre år jag har tränat. Idag lyckades jag för första gången både placera armarna rätt och böja och sträcka på rätt ben. En liten duns på rumpan, varvid jag utan att något av knäna hade tagit i golvet eller böjt armarna ur led, helt plötsligt stod upp igen. Coolt. Kroppskontrollen går åt rätt håll, även om det inte går fort. Det är nästan lite lustigt hur svårt det är med motoriken ibland.
Andra bloggar om: shorinjikempo, motorik.
7 kommentarer »
Kommentera
-
Länkar till annat
-
Senaste kommentarer
Tre år på hårt golv, eller?
Ja, vi kör alltid på hårt golv.
När man väl lärt sig sina fall kan man falla på hårt golv… men det verkar jättetufft att lära sig på det sättet. Hur många människor finns det inom shorinjikempo som är över 50, och som regelbundet faller på hårt golv?
Jag har ingen statistik, men precis i början så använder vi förvisso mattor. Dessutom så gör vi inte som “hårt fall” i aikido, där man tar emot med axlar och överarmar, utan rullar alltid så mjukt som möjligt (inte helt olikt aikidons mjuka fall, alltså).
De flesta som jag har sett på läger och sådant, förutom japanska tränare som kastar varandra i golvet även om de är närmare 70, är nog under 50. Men det är oftast de mycket yngre som är lite rädda för golvet.
Landa på fotsulor och axlar, har jag hört talas om men inte sett hur det går till.
Du är varmt välkommen att komma och testa. Vårt nästa pass är kl 20.00 ikväll i Blackebergsskolan.
Tack för erbjudandet! men jag tror jag skonar mina gamla leder och går på föredrag istället.