Godkänd
Efter att ha våndats i två dygn efter nikyugraderingen i tisdags, var det äntligen dags för feedback. De pratade om kiai, avstånd, händer som sprattlade lite kors och tvärs ganska slumpmässigt, och en massa annat.
Till slut kröp det i alla fall fram att både jag och den andra killen var godkända. Jag till nikyu, dvs blått bälte (stegen är vitt, gult, grönt, blått, brunt, svart, svart, svart, …), och den andre till sankyu (grönt). Nog för att jag själv tyckte att massor av saker jag gjorde var en total katastrof, men sammanlagt var det uppenbarligen tillräckligt bra. Det känns bra, för då visar det sig ju att det går att lära sig saker även vid min oändligt höga ålder.
De steg som ligger härnäst är först att växa in i det här bältet, så att jag faktiskt får ordentlig koll på de tekniker som ingår, och parallellt med det lära sig tekniker och annat som krävs för nästa grad. Det lär hålla mig sysselsatt i minst ett år.
Andra bloggar om: shorinjikempo, kampsport, gradering.
7 kommentarer »
Kommentera
-
Länkar till annat
-
Senaste kommentarer
Whooho! Grattis brorsan! Nu är du nästan farlig.
Själv kommer jag försöka på motsvarande grad (dvs “nr tre”) i aikido i maj. Då kommer jag också vara nästan farlig.
Tack.
En av skrivuppgifterna handlade om avstånd, där jag påpekade att det avstånd som krävs för att den som attackerar ska behöva ta minst ett steg framåt, är i fallet “kendoka med svärd i handen” typ 5 meter. Därmed räknas du som farligare än mig.
Grattis!
Grattis!
Grattis, grattis. Vad jag är glad över att jag aldrig mer behöver gradera.
kontakt: “behöva” gradera? För mig är det en förmån, för det betyder att all träning har gett nya resultat, och att jag nu är snabbare, kan attackera kraftfullare, och försvara mig effektivare, och på fler sätt. Dessutom har jag fått en ökad förståelse, så jag kan få lära mig mer avancerade och roligare tekniker. Det är alltid kul att få bevis på att man har utvecklats.
Folk är som bekant olika. Låt oss vara glada över detta…