Hjärtmassage

I varenda undersökningsrum i varenda sjukhus jag har varit på, finns en stor affisch med flödesschema på hur man gör hjärtmassage. Det är gigantiska diagram med saker som hur många joule som ska användas, vilka kemikalier och annat som ska användas, osv.

Varför blir jag livrädd när jag ser den där affischen? Alltså, om jag befinner mig på ett sjukhus, dessutom på akutmottagningen där det ska krylla av folk som ska kunna hantera alla möjliga problem, och får problem med hjärtrytmen så vill jag att personalen ska ägna sig åt mig. Inte stå och titta på en affisch och fundera över vart de ska gå vidare i flödesschemat. ”Ok, han fick 200 Joule, men hjärtat står fortfarande stilla. Vad ska vi göra nu? Hmm. Yo Kalle, vart i diagrammet är vi nu? Här? Bra, då ska vi… hmm… ge honom lite adrenalin.”

Tryggt? Not so much.

Andra bloggar om: sjukhus.

Frukost

Att äta chokladscones med hallonsylt till frukost klockan halv ett kan härmed kategoriseras som att det ”fungerar bra”. Utifall att någon undrade.

Man måste ju prova, annars lär man sig ingenting.

Andra bloggar om: choklad.

Religiösa fanatiker

Mitt förakt för religiösa fanatiker har precis nått nya rekordnivåer.

Den stora trösten är nog sista meningen, att fallet ”kan få negativa konsekvenser för de religiösa i USA”. Ack, om det ändå vore så väl. Det är inte bara muslimska länder som styrs av fanatiker.

Fler inlägg hos knuff.se.

Andra bloggar om: religion.

Skivbolagens eget fel

Sydsvenskan visar sig ovanligt neutral och fördomsfri idag, när de har frågat 100 svenska musiker om fildelning. De försöker reda ut om skillnaden i åsikt beror på generation eller något annat, men det är några andra saker som jag själv tycker är intressant.

38 procent tycker att fildelandet ska släppas fritt, men det är 59 procent som har fildelat själva. Hur resonerar alltså de där övriga 21 procenten? ”Jag är ju artist, så jag står över lagen och får göra vad jag vill”? Eller är det bara ren dubbelmoral, i att de tycker att de kan fildela andra artisters musik men vill att det ska bli förbjudet att fildela just deras? Med tanke på attityder till fortkörning och olika typer av narkotika lutar jag personligen åt det förra, faktiskt.

Det är också intressant hur många det är som är sura på skivbolagen, speciellt när de låtsas att de framför artisternas talan. Uppenbarligen gör de inte det alls, utan bara sin egen. Om det sedan beror på att de som vanligt hatar och inte förstår ny teknik, precis som de har gjort sedan radion kom, eller om det är för att det sitter fast i en affärsmodell som de är för tröga för att ha vett att ändra, kan man ju diskutera. I vilket fall som helst blir den gemensamma faktorn ”brist på kreativitet”, vilket är väldigt lustigt.

En av musikerna säger:

Jag tror att alla musiker måste kuta till riksdagen och ta tag i de där politikerna.

Jaha, och vad vill de alltså att de där politikerna ska göra? Förstår de inte att deras önskan att det ska bli ”lättare att komma åt fildelarna” innebär ett förlorat privatliv? Inga krypterade tunnlar för folk som jobbar hemifrån, inga bankaffärer över internet, osv. Vi är massor med människor som går ut öppet och säger att det inte är ett rimligt pris för att rädda skivbolag som till och med artisterna själva anser redan har dött, men det är väldigt få som vågar gå ut med att de tycker att det är värt det. Alla gömmer sig bakom svepande meningslösheter som ”ta tag i politikerna”. Om de inte pratar klarspråk för att de inte vågar, inser de då inte att det någonstans är något fundamentalt fel i det?

Även hos Aftonbladet, DN.

Andra bloggar om: fildelning, musik.