Önskelista?

Jag fyllde visst år igår (37, så för att få det till något någorlunda jämnt får man räkna antalet månader = 444). Folk fick lax och jag fick choklad, så alla var nöjda och glada.

Som vanligt kommer frågan ”vad önskar du dig?, vilket brukar mötas av ett intellektuellt och distinkt ”öööh… inte vet jag…”. Jag får lite Magdalena Ribbing-vibbar, och funderar på hur bra den där frågan är egentligen. Det känns så lätt att den urartar till en inköpslista, vilket inte är så kul.

Den bästa presenten i mina ögon är någonting som dels har en koppling till den som ger bort den (jag och Ullis ger t.ex. ofta bort saker som har någon koppling till mat), och som är någonting som mottagaren inte visste att han/hon behövde, men som ändå kommer att användas. Att nå dit är inte alltid så enkelt, men det brukar vara väl värt att åtminstone göra ett uppriktigt försök. Dessutom är det 100 gånger roligare än ”vi ger inte presenter”.

Så, ska man skriva önskelistor? Ska man be om dem? Ska man alls bry sig om dem? Är det något typiskt svenskt, dvs fungerar det helt annorlunda på andra ställen?

Andra bloggar om: presenter, födelsedag, etikett.