Varför är det så svårt att ta hänsyn till lagars effekt?

Det har varit ett himla liv senaste tiden om en del lagändringar, framför allt om avskaffandet av förmögenhetsskatten. Då och då dyker det upp krav på inkomstprövning av barnbidraget, ännu högre skattesatser för höginkomsttagare, och andra skumma saker. Nästan alltid görs precis samma fel (av båda sidor) när de här sakerna diskuteras.

Argumenten handlar nämligen bara om de exakta förslagen. “Den som tjänar mer än X kronor per månad kan ju inte behöva något barnbidrag”, typ. Eller som nu senast om förmögenhetsskatten, som är så hemsk för att den skulle gynna folk som har pengar. Bortsett från om det faktiskt stämmer när man synar det hela lite mer noga, är det faktiskt helt ointressant.

Det enda som spelar någon roll är istället vad det skickar för signaler till folket, och vad det får effekt på deras beteende. Det är ju ingen som bara sitter stilla och betalar skatt kors och tvärs om de kan låta bli. Om det är skatt på aktier på den ena listan och inte på den andra, så kommer folk självklart hellre köpa från den andra. Logiskt? Inte ett dugg. Om marginaleffekten när man tjänar mer pengar blir för hög (för att inte tala om när den går över 100%) så är det knappast någon som anstränger sig för att skaffa sig en högre utbildning och göra karriär. Bra för samhället? Skulle inte tro det.

Det vore trevligt att se det här perspektivet lite oftare när det gäller skapande och borttagande av lagar. Vad är motivationen? Hur kommer lagändringen ändra folks beteende, och vad får det för effekt i ett längre perspektiv? Att komma efter några år och tycka “hoppsan” när folk börjar skatteplanera eller tvingas flytta från sina föräldrahem är bara arrogant och meningslöst.

När det gäller datorer och Internet finns det aldrig minsta tanke på vad lagarna får för effekt. Då tjafsas det bara om terrorister, vilket får allt fler att använda anonymiseringstjänster och hårdare kryptering, vilket knappast var det som var vitsen.

Andra bloggar intressant om: politik, skatt, ekonomi.

Hur man beter sig i tunnelbanan

I förra veckan hade Metro en artikel om hur folk reagerar när någon gör konstiga saker på tunnelbanan. I morse såg jag en ny variant.

Tant i 50-årsåldern sätter sig mitt emot en tjej, runt 10-12 år gammal. Helt plötsligt börjar hon sparka på tjejens skor och nästan stampa på dem, som om det var en giftspindel som attackerade henne. Tjejen drog snabbt undan sina ben med ett argt “men hallå!”.

Normal reaktion: “Oj förlåt, var det dig jag trampade på? Jag ber så hemskt mycket om ursäkt”.

Tantens reaktion: “Var är det om?” och en arg blick.

Hur sjuk i huvudet får man vara?

Andra bloggar om: tunnelbana, hyfs, idioti.